Aftonbladet – 30 juli 1870, sida 3

DÅNHARK I Berlingske Tidende läses under den bekanta signaturen D—d (Moöonrad) följande om kjiget: Krigets anledning har isynnerhet i de flesta engelska tidningar blifvit stämplad såsom i högsta grad otillräcklig, och man har framhållit, att hi storien ej kan uppvisa maken till ett krig, som börjats af så litet talande skäl. Vi kunna icke dela . denna. uppfattning. Vi. behöfva endast tänka på Englands anfall 1807, Preussens och Österrikes anfall 1864, för att finna krigsorsaker som äro vida svagare än-de, som bafva föranledt det nuvarande kriget. Härmed vilja vi ingalunda neka, att Frankrike mycket väl kunde hafva låtit sig nöja med att prinsen af Hohenzollern drog sig tillbaka Om berättelsen om de yttranden, som den franska konseljpresidentenxvid underrättelsen härom lät tundfalla sig irlagstiftande församlingens försal, är sann, så bar han, innan han fick tala med kejsaren, varit af denna mening och trott freden tryggad. Å andra sidan kunde det icke vara något kränkande för den preussiske konungens ära, om han hade förklarat, att han icke. skulle gifva sitt samtycke, om det i framtiden skulle bli fråga om prinsens af Hohenzollern kandidatur till den spanska tronen. Det var måhända ett mycket fint och fiffigt drag af Bismarck, att ban stålde den preussiska regeringen utanför den spanska frågan och lät den vara en sak, som konungen ensamt hade. afgjort såsom familjens öfverhufvud, men det kan: icke nekas, att det näppeligen var lyckligt för fredens upprätthållande, att konungen kom att underhandla i egen person. Ett krönt hufvud bör endast underhandla med sin like; en främmande: stats undersåte kommer lätt mot sin bästa vilja i en sket ställning. Men hvarföre har. Frankrike. tagit den hohenzoHernska prinsens kandidatur såsom anledning till fredsbrottet? Hvarför har det icke sökt sin utgångspunkt i Pragerfredens art; 5. Ett sådant uppträdande såsom en undertryckt mnationalitets försvarare skulle hafva skrifvit en id på dess banår. Om tyskarne också hade upptagit striden, så hade det dock näppeligen skett med något:godt samvete. De små folken skulle i ett sådant steg ha sett ett värn för sitt bestånd. -Och huru högt den allmänna meningen i Europa än ställer freden, så finnes dock utan tvifvel ännu så mycken rätts känsla qvar, att ett krig; börjadt i rättvisans och och en undertryckt nåtionalitets namn, qg skulle blifvit ogilladt, hela vreden skulle hafva fallit på den part, som hade föranledtykrigetgenom att icke uppfylla sina traktatsmessiga förpligtelser: Hvarför valde då kejsaren af Frankrike icke det bristfälliga uppfyllandet af Pragerfredens: bestämmelser, utäh prinsens af Hohenzollern kandidatur såsom utgångspunkt för fredsbrottet? Det förekomnåer 0ss ej vara svårt att besvara denna fråga. Frankrike måste önska isolera Preussen; och det var derföresåf vigt att utgå från en tvistepiskt, som icke var tysk, utan rent preussisk. En preussisk prins kandidatur till den spanska tronen synes icke egna sig att sätta de tyska lidelserna i rörelse; man torde väntat, att man i allmänhet skulle ogilla att Tyskland af ett sådant skölskulle invecklas i:ett krig, som icke skalle aflöpa så utan alla faror som anfallet mot Danmark. Om Frankrike har hyst ett sådant hopp, tyckes det för närvarande blifvit sviket. -Om det intryck, Ssom-man får genom. de tyska tidningarna, verkligen angifver stämningen i Tyskland, så har man med entusiasm och enbällighet, såväl i söder som norr, slutit sig till Preussen, och denna anslutning hade näppelisenikunnat blifva innerligare, om Frankrike hade fordrat Rheingränsen: Man får erhellertid icke förbise, att Ahurnstork den allmänna meningens ström än går i en viss riktning, så kan en utiderström gå åt en motsatt sida; det är först händelsernas gång, som kan gifva en sådan underström tillfälle att göra sin makt gällande. Om-den preussiska hären skulle lida ett nederlag, då skall det först, visa sig, om sammanhållningen verkligen är 34 stärk) som den nu tyckes vara. Det är olyckangomdagår som -prötvacsbjertatsuppriktighet: Oäktadt det väl för ögonblicket synes, som om