Aftonbladet – 30 juli 1870, sida 2

Hon såg upp till honom och lät honom behålia hennes hand; men drog den hastigt tillbaka, då fru von Seboden kom in med en karafin och glas. Detta är en bland de gladaste aftnar i mitt lif och det klinga vi pä! sade hon och satte den lilla silfverbrickan på bordet. Jag opponerar mig visst intel svarade hr Ewald och stötte till värdinnans glas så att hälften spilldes ut. Inte så häftigt! Fast jag är glad öfver ert deltagande, min unge vän, så är jag inte alls förtjust i att få vinfläckar! Nå ja, det var iote så farligt! Fru von Seboden klappade honom nådigt och förlåtande på axeln. Ja, att min Katharina gjorde ett sådant intryck på herr Ewald! Jag kän så väl fatta henpe... ingen annan än Erik! För min del vet jag inte någon, som kunde förmå mig att lägga af den här drägten,.. jag bär den till min död! Och hon jemkade på den svarta sorgklädningen och såg på de båda mnärvarande, som fritt kunde beundra detta beslut, irall det så skulle falla dem in. Ja, herr Ewald, jag är glad att jag sökte upp er och drog er hit i huset, jag är glad att jag gjorde herr Pennerson uppmärksam på er, och om min lilla rekommendation kunnat. verka till er fördel, hvilket jag verkligen tror, så... Åh bevars, herr Ewald, ingen tack för det! Men uppriktigt tåladt, jag tror verkligen allt godt om erio Och ni fröken Martina? Jag skall som sagdt säga er mina tankar, när bokhyllan derinne är till en fjerdedel uppfylld af edra arbeten. (Forts.)