Aftonbladet – 30 juli 1870, sida 2

Tidningsöfversigt. Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning ger Danmark några faderliga räd och förmaningar, att det må hålla sig stilla och icke låta förleda sig att deltaga i kriget, men tillägger: Här äro dock. orden förspilidå, vi veta det alltför väl. Måhända äro ock förbindelser redan ingångna, som nu ej längre kunna brytas. ÖOdets tärning är då kastad. Det ligger en dålig tröst i att kunna två sina händer, när olyckan drabbar en vän (!), men det är den enda vi ega. Stockholmssosten för i går innehåller en ängre gravskving af Göteborgs Handelstidnings uppträdande i krigsfrågan och dess motiveriog af sina preussiska sympatier: Stockholmsposten fäster dervid på tillbörligt itt uppmärksamheten på den. vidunderliga förklaring Handelstidningen sedermera gifvit af sitt uppträdande, i det bladet nemligen förklarat, att det icke skulle uttalat sympatier för Preussen, om det kunnat komma i fråga att uppträda på dess sida, tilläggande Deremot ligger. icke den ringaste fara uti att: såsom vi gjort, tala för den part; hvilken man vill betrakta såsom fiende, och mot den, som man vill taga till bundsförvandt. Stockholmsposten yttrar härom: Det är för att rättfärdiga sitt eget sätt ätt behandla krigsfrågan, på samma gång som den klandrar sina samtidas, som MHandelstidnipgen framställer denna paradox. Den är dock ett specimen af den rcest besatta politik man kan tänka sig. I lyckligaste fall äfventyrar man, om man följer en sådan grundsats, att förlora den bundsförvandt man vid möjligen inträffande eventualiteter vill, behöfver och under andra förhållanden kunde påräkna. Men ställningen kan också blifva sådån, att, när man stött ifrån sig den naturliga bundsförvandten, d. v. s. den, till Hvilken man drages af sympati, politiska intressen och ett eventuelt behof af skydd mot farliga grannar, man då i följd af de politiska vindarnas vexliog kan få dem båda till fiender. Vi behöfva endast erinra om vissa historiska tilldragelser, hvilka, tillhörande vårt årbundrade, slogo svenska nationen med ett sår, hvaraf ärret väl ännu finnes qvar. TENDERADE ONS NN rare ens