Aftonbladet – 28 juli 1870, sida 3

De franska och de preussiska stridskrafterna. (Efter Berlingske Tidende.) Den franska armån har under loppet af de sista 15 å 20 åren undergått endast ovä sentliga förändringar i afseende på sammansättning och inre anordning. Sedan kejsargardet år 1854 upprättades, hafva truppafelningarnes antal och storlek förblifvit desamma. Deremot har lagen af den 1 Febr. 1868 medfört flera ingripande modifikationer i afseende på tjenstetiden och indelningen af det utskrifna manskapet i kontingenter, till livien eller reserven. Det manskap, som tillfaller linien, förblifver nu blott 5 (förut 7) år i densamma, hvarefter det träder öfver i reserven och står der i 4 år. Den andra delen af det utskrifna manskapet öfverföres straxt till reserven, hvarest den qvarstannar i 9 år och erhåller under denna tid blott 5 månaders öfning, Den första kontingenten utgör, vid en årlig utskrifoing af 100,000, omkring 63,000, den andra omkring 12.000 man. Resten af de utskrifne går till flottan, leger för sig eller fritages, af en eller annan orsak, Styrkan af den franska hären belöper sig derefter till omkring 675,000 konskriberade, hvartill kommer omkring 100,000 legda ställföreträdare, officerare, gendarmer m. m., så att totalstyrkan kan anses uppgå till inemct 800,000 man. Man skulle emellertid bedraga sig mycket, om man antog, att denna styrka också kunde nu genast mobiliseras och, indelad i fullständigt organiserade afdelningar, straxt föras mot fienden. Om man undantager depötafdelningarna, saknar nemligen franska hären fullkomligt kadrer till en reservarme, och den aktiva armens kadrer äro icke stora eller elastiska nog för att upptaga den ofvannvämnda betydliga styrkan. För att kunna föra denna till stridsplatsen måste man alltså först begynna med att bilda nya afdelningar, hvartill det naturligtvis måste åtgå en tid af flera månader. Om den franska regeriogen har sådant i sinnet, veta vi icke, men, innan detta sker, kan reserven blott anses tjenlig att beständigt hålla den aktiva hären i fullständig krigsstyrka, hvilket ju också i sjelfva verket i och för sig är en utomordentlig stor fördel. Den aktiva hären eller fältarmen är organiserad på följande sätt: Af fotfolk finnes 7 gardesregementen på 3 bataljoner, 1 gardeszuavregemente på 2 bataljoper och I gardesjägarebataljon, vidare 100 linieregementen på 3 bataljoner, 3 zuavoch 4 turcosregementen, libaledes på 3 bataljoner, en främlingslegion på 6 bataljoner, 20 jägarbataljover och 5 bataljoner lätt afrikanskt infanteri (s. k. zephirer, infödda fransmän som gjort sig skyldiga till svårare militärförbrytelser), tillsammans 376 bataljoner. Hvarje bataljon har 6 kompanier — utom gardesjägarbataljonen som har 8 — bestämda till utryckning och 2 depötkompanier. Ett kompanis krigsstyrka belöper sig till 3 officerare och 112 man, och en bataljons styrka kan derför anslås till omkring 700 man, Emellertid har man atsett att uppbringa den till 800, och då man har ett tillräckligt stort antal af öfvadt krigsfolk, finnes intet hinder, att ju icke så kan ske; och skola vi derför vid våra beräkningar hålla oss vid detta antal. Sålunda torde fältstyrkan af det franska fotfolket stiga till 300,000 man. Rytteriet består af 6 gardesregementen (kyrassierer, karabinierer, dragoner, lancierer, jägare och guider) och 57 andra havalleriregementen, nemligen 10 kyrassier-, 12 dragon-, 8 lancier-, 12 jägare-, 8 husar-, 4 afrikanska jägareoch 3 spahisregementen. Hvart regemente har 4 fältoch 2 depotsqvadroner. En fältsqvadron räknar 7 officerare och 150 man, och styrkan af det franska rytteriet på krigsfot kan alltså anslås till 40,000 man. Artilleriet räknar 21 regementen, nemligen 16 tungt och 5 reg. ridande artilleri, hvilka alla hafva 8 batterier på 6 kanoner, med undantag af de två gardesartilleriregementena, som hatva endast 6 batterier. Tillsammans utgör detta 164 batterier med 984 kanoner, hvaraf 192 toltpundiga och 792 fyrpandiga Servisen vid fältartilleriet stiger till 33,000 man,