Aftonbladet – 26 juli 1870, sida 2

rågavarande tiden icke varit hemfallet åt arkiens och laglöshetens vådor. Hvad P. T. har att anföra i sak inskränr sig till detta: Då inom landet fanns en med konungslig makt h myndighet försedd prins; så ock erforderligt tal tjenstskyldiga stadsrådsledamöter, förstå vi ej vad som vidare fordrats för en laglig regerings lvaro. Om denna regering sedan, under de två garne, deraf en söndag, ej ville eller ej fann mpligt att sammanträda för att utöfva någon re;ringshandling, det är en helt annan sak. Att n kande sammanträda, borde dock desto hellre anses ostridigt, som telegraf fanns för meddenden och jernväg för resa samt extratåg äfven rer varit ordnadt för händelse af behof. Huruda åter det varit rättare, att under de mtvå dairne något sammanträde hållits eller icke, lärer I ej vara så lätt för någon utanför stående att döma. Det veta vi dock, att åtskilliga arbetsgar i veckan behöfvas för ärendenas beredninj I föredragning i konselj, äfvensom att konselj Ilan hållits på lördag, minst då sådan egt rum igen förut samt ännu mera sällan på söndag. ore emellertid den motsatta meningen om regengens obefintlighet riktig, så skulle deraf följa, t landet saknade regering så snart, under vanga förhållanden, konungen rest en eller annan il utanför stadens tullar, så att konselj icke hvilet ögonblick som helst kunnat hållas. En sådan ppfattning är dock lika mycket stridande mot Reeringsformens ordalydelse och anda, som den i g sjelf leder till orimlighet. Anmärkes åter, att det varit olämpligt, att lanets styrelse under konungens korta utländska vielse uppdragits åt hertigen, så svara vi, dels att et ingalunda är veterligt, huruvida tiden för den öjliga vistelsen utom riket var bestämd, då afrein från Stockholm skedde, dels att nägot ovändt hinder för återkomsten till riket kunnat upp.å, dels att den ifrågavarande anordningen synes ranledd af Regeringsformens otörtydbara förerift. Vi äro mycket förbundna för den lemnade tredningen rörande möjligheten för regerinen att kunna sammanträda under det reenten vistas vid Öresund och statsrådet i stockholm, samt för upplysningen att extraåg lärer varit ordnadt för händelse af beof. Vi skola också gå P. T. till mötes ned det medgifvande, att man skulle kunna ara af olika mening om frågan huruvida Skåne numera, sedan jernvägarne kommit ill stånd, är att betrakta såsom en sådan aflägsnare inrikes ort, hvarom talas i 43 ; regeringsformen. Men nu är förhållandet, utt denna fråga icke för närvarande är öpven för diskussion, enär en kungl. kungörelse if så färskt datum som den 13 i denna månad gif.er vid handen, att K. M:ts regering betraktar de södra delarne af riket, såsom hörande till de aflägsnare inrikes orter, som föranleda tillsättningen af en tillförordnad regering. Regeringen har således, tre dagar innan det nu omtvistade fallet inträffade, ansett och i den högtidliga formen af en kungl. kungörelse tillkännagifvit, att konungen icke anser sig kunna sjelt föra regeringen under det han vistas i södra delarne al riket. Skulle således det, som icke är möjligt för konungen, vara möjligt för regenten? Detta är frågan. Eller skulle de grundlagsbestämmelser, som gälla konungen, icke vara tillämpliga på den till tronföljden närmast berättigade prinsen, då han är regent mec all konungslig makt och myndighet? Föi vår del hade vi föreställt oss, att det icke är blott den konungsliga makten och myn: digheten, som öfvergår på regenten, utar äfven de pligter, som grundlagarne påläggs konungen, och att allt det som i regeringsformen yttras om konungen också har afseende på regenten, så att om denne oundvikligen behötde vistas i aflägsnare orter af riket, han då i sin ordning skulle tillsätta er tillförordnad regering. Längden af den tid unde! hvilken han vistas i aflägsnare orter af riket, utan att någon regering fiones i hafvudstaden, betyder härvid alldeles ingenting, t) om en sådan regentens frånvaro är laglig två dagar, så är den det äfven i två vecko eller huru länge som helst. Grundlagens me: ning är dock, att landet icke vid något till fälle eller under någon tid, vare sig längre eller kortare, skall vara i saknad af lagli regering. Vi behöfva icke, då här är fråga om hvac som är grundlagsenligt eller ej, med P. T diskutera analogien mellan regentens vistelse på Sofiero i Skåne och konungens vistelst en eller annan mil utanför stadens tullar Och skälet härtill är helt enkelt det, at grundlagen uttryckligen föreskrifver, att el tillförordnad regering skall finnas, då konungen reser till aflägsnare inrikes orter, met deremot icke stadgar något sådant för de fall att han befinner sig en eller par mi utanför hufvudstadens tullar. Ur praktisl synpunkt är förhållandet också, telegrafe och jernvägar till trots, icke heller detsamma och vi hafva tillåtit oss att påpeka, att jus den situation, som inträffade under det nys öfverståndna interregnum, var sådan, attre geringen skulle kunnat behöfva sammanträd: inom förloppet af kortare tid än den, son behöfts för hertigen af Östergötland att res: från Sofiero till Stockholm. Det tjenar så ledes till alldeles ingenting, att P. T. duka upp historier om buru många arbetsdagar veckan som behöfvas tör ärendens berednin; till töredragning i konselj. Af större intress hade varit, om P. T. visat oss, huru ett mi nisterielt mål af ytterligt brådskande beskaf: fenhet, sådant som under nuvarande situa. tion skulle kunna väntas hvarje ögonblick förete sig, skulle ha handlagts under de tvi dygnens interregnum och jemväl under d dagar då det väl fanns en tillförordnad regeriog för vissa kuranta mål, men inga statsrådsledamöter tillstädes hos konungen i Skån för att möjliggöra en grundlagsenlig föredrag. niog ioför H, M;st sjelf af sådana mål, För öfrigt inregistrera vi med tillfredsstäl lelse P. T:s förklaring, att regeringsformen oförtydbara föreskrift fordrade styrelsens upp. dragande åt hertigen af Östergötland, fastär konungens vistelse i utlandet antagligen va ämnad att blitva helt kort. Detta innefat tar ett medgifvande, att man åsidosatte grund: lagens oförtydbara föreskrift vid ett före. aående tillfälle. då konungen gjorde ett kor