Aftonbladet – 26 juli 1870, sida 2

Jag skall gå och söka upp Cornelia och Hulda Elders, de undra väl hvart jag tagit vägen... återtog Agatha, det är bäst att inte för länge låta dem undra, de kunde eljest tänka att vi verkligen fått någon oroande und-rrättelse... För all del, Agatha! Våra familjeangelägenheter behålla vi naturligtvis för oss sjelfva! Det är högst obehagligt, jag har förut aldrig behöft dölja något Han såg sig om me en stolt sjelfkänsla. Lyckligtvis tillhör baron Raben oss ännu inte, jag behöfver således ej blygas för honom! Denna tanke iogaf hr Denkwart en tydllig tillfredsställelse och med ljusnad panna nickade han mot Agatha, i det han med halfhög röst började uppläsa för Edvard sin systers bref. ! Ågatha slöt dörren ljudlöst efter sig. Hon fattade en rond hatt som hängde itamburen och fäste den med en nervös och otålig rörelse å sitt hufvud, derpå gick hon ut på den jemna sandgången, som förde bort till den ensliga stigen öfver ängen, Hon tänkte inte längre på sina väntande gästef, hon villg vara allena, hon ville i ro göka öfverlägga med sig sjelf. Hon gick med hastiga steg, hennes tinningar bultade och hjertat slog våldsamt, Spart hade hon uppnått den lill; den vid ängen, som grön och svalkande sköt ut i en trekant i elfven. Der kastade hen sjg ned mellan några högstammiga björkar. öftet från de skärblommiga njuponbuskarne omkring henne förekom henne nästan qväfvande och solstrålarne, som stucko in mellan träden, bländade henne så att hon måste skyla ögonen med handen. Att söka undanhålla från herr Denkwart alla bref från Stockholm, det var den tanke som sysselsatte henne; men på hvad sätt? Hop betraktade med grubblande min det lugna speglande vattnet, som tätt flöt förbi; ja Inn st