Aftonbladet – 23 juli 1870, sida 3

af de ganska karateristiska diskussionerna på riddarhuset :sedan denna tid. Skall jag beröfva mina söner för att rikta mina mågar? var det stående inkastet; men om dottern, just denna blifvande mågs hustru — aldrig ett ord! Dock behöfva vi ej gå så långt som 25 år tillbaka, för att minnas den storm som väcktes at Fredrika Bremers emancipationsteorier, enkannerligen de som utvecklas i Hertha, hvilken bok skulle varit orsak till en författarinnans temporära landsflykt. Såantager åtminstone en fransk kritiker, som nyligen skrifvit en uppsats öfver nutidens tyska författarinnor, men låtit fröken Bremer, för I vighetens skull, göra dem sällskap. Den sak I)hon förfäktade var dock för god, det frö Ihon äfven i sin mån nedlade, för lifskraftigt latt af dylika öfvergående oväder förqväfvas. . Det närmaste resultatet blef den hvarje ogift qvinna medgifna rättigheten att efter gjord :Janmälan förklaras myndig, och några år derJefter den lag som vid 25 år gifver henne makt att öfver sig och sin egendom sjelf råda och förestå,. Presteståndet, som just vid denna tidtog afsked från den politiska sjelfskrifvenheten, lemnade äfven i diskussionen -öfver denna fråga ett minne, hvarvid TIman ej älskar att dröja. . Visste man ej till I hvilka öfverilvingar en blind hätskhet stunIdom kan förleda äfven vana och begåfvade I talare, så skulle man kunnat tra att det stod alltför illa till-i våra gamla, hederliga prestlgårdar på landet, då man hörde familjefadren uttala den öfvertygelse att hvarje 25-årig qvinnoa, lemnande åsido förnuft och omdöme, dygd och seder, genast skulle låta lurå sig af första, bästa, usling, som fikade efter den lilla förmögenhet. hon möjligen kunde innehafva. För dem som hyste en sådan tro, var det naturligtvis en välgerning att stadgandet om giftomannarätt fick qvarstå, för att dermed utöfva den bekanta, klerikela, lätta tryckningen. För:hvarje annhan deremot är det en ren absurditet att låta denna lag qvarstå, då den dessutom saknar allt praktiskt värde. Giftomannens veto torde väl sällan ifrågakomma annat än hos. de iägre klasserna, der det möjligen dikteras af vinstbegär; men just i dessa klasser torde ock de minsta betänkligheter möta för lagens kringgående, genom att göra vigseln till en nödvändighet. Ett skönt moraliskt resultat! Vi anse qvinnans myndighet som hennes oeftergifliga rätt, och för henne af så stort värde, att vi ej tro steget vara taget fullt ut, förrän hennes myndighetsålder får inträde vid samma tid som mannens. En 21 års qvinna är obestridligen mera mogen och utvecklad än en yngling vid samma ålder, helst nu, då skoltiden och beväringstiden ofta sammanfalla; men en 25 års qvinna är re: dan för gammal att med fördel kunna egna sig åt något yrke, om hon ej dessförinnan haft frihet att välja och bestämma. En ung qvinna som vill egna sig åt läkarkallet, kan nu faktiskt ej göra det emot fadrens och för. myndarens vilja. De kunna hindra henne till 25 år, då det är för sent att börja den långvariga studiekursen. t Alla dessa samhällsomstörtande nyhets makeriero, hafva emellertid helt Iugnt gehomförts, utan att någon af de förutspådda vådliga följderna inträffat. Icke dess mindre är för det stora parti som, likt bourbonerna, ingenting lärt och ingerting glömt, hvarje tanke fi att röra vid giftermålsbalken ett helgerån, varje försök till ett. mera tidsenligt regle; ; . 4 ( rande. af äktenskapets. ekonomiska förhål: landen, detsamma som att kullstörta famil, jen och staten. Och dock är det ju tydligt ) att i samma mån den ogifta qvinnans stånd, punkt höjes, hennes utsigter vidgas, i samma! ( mån blifver det omöjligt att qvarhålla den ; gifta qvinnan i ett beroende, som, efter Mills ; ord, blott hos den fordne slafven och slaf-, egaren söker ett motstycke. 4 Giftermålsbalken i vår svenska lag är ens lektyr som gifver stoff till ganska allvarliga e funderingar. En främling, obekant med belt tydelsen af orden man ochhustru, som fick Ir den i handen skulle tydligt se att här vorelt fråga om en svagare och en starkare part, lr och att lagen är skritven för att skydda och ja hjelpa den förra. Men hvad skulle han tro ; om det visades honom att alla dessa förbud, s dessa försvarsanstalter gällde tvärtom .att, skydda den starkares, mannens rätt? Det ll ser nästan ut som skulle respekten för qvint nans förmåga vara synnerligen stor, då allalu dessa lagparagrafer behöfvas för att bindalo hennes händer, under det mannens lemnas jig fria. Se till exempel den 6:te paragrafen ilg l1l:te kapitlet, der det uttryckligen stadgasl!n att endast svält, bristande föda för dagen, ls för sig: och barn, färmår gifva den af man-lIn nen öfvergifna hustrun makt att till nöd-la torft sälja ur boet; Och dock var äfven g denna frihet för stor, ty straxt efteråt heöterpb det att fränders råd måste sökas! — allt! för att skydda mannens egendom mot hustrun. I G Men tvärtom, att skydda hustruns i boet g medförda förmögenhet mot mannen, derom la a h Vv fi n g v nämnes ej ett ord; Det säges visserligen att mannens slöseri är skäl nog för hustrun att söka skilsmessa och derigenom rädda sin förmögenhet, eller en del deraf. Men hur skall hon få veta när tid är att genom en vidlyftig och skandalös rättegång, en extrem ressurs, skydda sig förly. vidare förluster... Vet hon hur kassan står? fc Behöfver mannen gifva, gifver en slösaktig!te man henne verkligen någonsin del af affä-lpo eernas ställning? Aldrig, och hur skall honlk lå bedöma när tiden är inne att rädda nåo sot, förrän allt är slut? vi Exempel på alla de otaliga fall i de högrelof klasserna, der mannen ruinerat hustrun, och bl de lägre, der han super upp och försking-se ar hennes dagliga förtjenst, ärö så aälldag-ta iga att hvem man frågar har derom nyajde tistorier att berätta, den ena mera upprö-sy ande än dena andra. Men hur ofta talas om l fö semensamheten som det äktenskapiiga lifvatsfu ;rundval, och i ett fall förefinnes den verk-lr igen, Mannen kan nemligen till hustrun jsk äga: vallt ditt är mitt, men det heter inler salunda, ombytt: allt mitt är ditt Hvadjivi rafva de då gemensamt? Egendomen? den ärluj nannens. BEarnen? Fadren ensam har be-ler lutande rätt: Hemmet? Han förflyttar eller f örändrar det efter. behag. Då en har allt,hv len andra intet, hvari består denna omtalade! semeasamhet? NS Att förändra giftermålslagen, — så un-Jat efär yttrar sig ett intelligent fruntimmer lär om allvarligt tänkt sig in i frågan, och på llu