seende,,. det har jag också hundra gånger sagt honom,,. jag skulle i hans ställe inte handlat som han, utan blottat den nedriga jvinnan, på det hon måhända måtte ha blifvit lika öfvergifven som hennes stackars barn nyss varit.o Du är mycket grym, min käre man! och Agatha gaf honom ett af sina vackraste leenden. Vill du dela med dig af dioa tyheter åt oss. Får jag Aftonbladet.s Hon sträckte sin lilla hand-fram emot honom. i Du hade kanske inte bordt göra den här romenaden, Agatha; din hand är så het... ur är det med hufvodvärken? Bättre, sade Agatha, betydligt bättre! Och-hon skrattade öfver att någon kunde nquietera sig-öfver: hennes helsa... såg hon sjuk ut kanhända? Nej, hennes ögon strålade och kinderna orunno i hög purpurglans: Men se här är Edvard! återtog hon, i let hon lutade äg långt öfver -balustraden och vinkade mot honom. Nu skola vi ha punsch hitut, Helenex, sade hon, eller kanske vi skola flytta oss ner under lindarne? Unter den Linden! ropade fru Elders, Hvar har jag mina handskar, jag vet då uldrig hvar jag lägger dem.... Hvad Frans skall tycka att jag blifvit solbränd! Hon fattade fröken Denkwarts arm och de vegåfvo sig ner för trappan. Blott Edvard och Agatha voro nu på balcongen; hon stod midt emot honom; då lade non hastigt sin hand på hans arm... så hatigt, att den tjocka sidenärmen frasade omkring henne, Br Lät barnet komma härifrån, Edvard, om lu verkligen inte vill-att man skall upptäcka ut, be