Aftonbladet – 23 juli 1870, sida 2

ör öfrigt spridas dagligen de mest äfven-jtr yrliga rykten. I går på aftonen hette det jici utt fransmännen skulle rycka in som i natt licl ned en styrka af 30,000 man., tel Från Turin telegraferas den 15 till Augs-sk urger Allgemeine Zeitung: Konung Victor tai Omannuel har anländt hit från Val dAosta.ta Ratazzi, general Bertol6 Viale och Rudinojke hafva per telegraf blifvit kallade till konunto gen. I alla våra militära kretsar råder den pr allrastörsta rörelse. vå Man läser i Patrie; Underrättelserna från D Danmark och hertigdömena äro utmärkta. de Befolkningarna hafva vid underrättelserna jni om händelserna i Paris lagt sin glädje och lig hänryckning i dagen. Hatet till Preussen ärat i Danmark så lefvande, att befolkvingarna, i händelse regeringen dröjde att taga parti i närvarande fråga, skulle resa sig i massa för att gå emot sina förtryckare. Afven i Hannover råder en mycket stark jäsning. Den preussiske general, söm har befälet derstädes, har begärt förstärkning. Patrie förklarar det för en ren dikt af berlinertidningarna, att grefve Benedetti skulle hafva öfverskridit de diplomatiska formerna. Grefven är en alltför rutinerad diplomat för att dylikt skulle vara möjligt. Det var tvärtom konung Wilhelm, som satte sig öfver den simplaste höflighet. Den gång sändebudet, som hade ambassadörs rang och sålunda representerade Napoleon III:s. person; blef afvisadt, hade han infunnit sig hos köhung Wilhelm på dennes uttryckliga begäran. Såsom vi i går nämnde, har den frånska krigsförklaringen varit föremål för interpellationer i det engelska parlamentets båda hus. 5 I underhuset var det, såsom då äfven nämndes, Disraeli, som framställde förfrågningar till regeringen. Han yttrade dervid hufvudsakligen följande: Jag önskar göra en dylik fråga till regeringen som den i går framställda, kanske blott något mera ingående i detalj. Något förslag vill jag icke i samband dermed framställa, emedan jag gerna alltid vill förbli de beståndande parlamentssedvanorna trogen... Jag vill ibgalunda sätta regeringen i förlägenhet, utan, om jag utan förmätenhet får säga det, snarare understöda henne i ett ögonblick af yttersta fara. Den fråga, jag vill framställa, är följande: Huruvida hr Gladstone kan upplysa parlamentet om hvad som i hans tanke är orsaken till Europas för närvarande hotade tillständ. Den tid tyckes mig vara kommen, då derna fråga är strängt berättigad. Två orsaker till detta olyckliga tillstånd anföras i de i omlopp varande ryktena. Den ena af dem :skulle vara, att en tysk prins varit kandidat till den spanska tronen. Jag lemnöar ;denna punkt åsido, då den icke ingår i den fråga, jag önskar göra, och jag har blott nämntden för att göra frågan klarare. Jag kan inte tro, att någonting så förnedrande och barbariskt som ett arfföljdskrig kan förekomma i det nittonde århundradet med dess höga bildning och dess aktning för menskligheten. I förbigående anmärkt, hade vi: helt-nyligen en autentisk förklaring af den franska ministern, hvilket helt och hållet undanrödjer förevändningen, att en tysk furstes anspråk på den spanska kronan kunde vara orsaken till den nuvarande-ställningen. Ryktet talar äfven: omen annan orsak, och på denna har min fråga afseende. Mellan dessa den kongl. regeringens båda bundsförvandter mellan hvilkadet ; olycksbringande missförståndet nu--så plötsligen uppkommit, skola redan länge mångahanda missförstånd och jalonsie, allehanda oafgjorda frågor om deras förhållande till andra länder i Europa ha färefunnits; och nu skall på ett visst håll beslut plötsligt ha fattats att åstädkomma en brådstörtad lösning af dessa frågor. Nu skulle jag vilja göra följande anmärkning: Förhåller det sig så, så är tvistefrågan mellän den k. regeringens båda bundsförvandter endast af diplomatisk art. Den har icke uppstått genom den -enas inmarsch på dena andras område eller genom någon kränkning af nationaläran, utan är af rent diplomatisk natur. Dessa mäktiga stater ha ännu på de senaste åren tagit den kongl. regeringens inflytande i anspråk och föranledt dem sjelfva att ikläda sig förpligtelser för att främja sina intressen, betrygga Europas fred och gifva emellan: -Underdessa omständigheter måste rättigande Frankrike än må ega att förklara krig, så har dock — detta kan ingen draga i tvifvelsmål— hvarken Preusseneller Frankrike någon moralisk rättighet att börja Krig utan att rådfråga Storbritannien. Jag önskar få veta, om den k. regeringen representerat detinä me ning hos hofven i Paris och Berlin, om hon påminnt de båda regeringarne om de stora uppoffringar och ansträngningar, som drottningen af England ännu helt nyligen gjort för att bevara freden åt Europa: Innan jag slatar, vill jag uttala min Personliga mening, att herrskaren i ett land, vare: sig Hvilket som helst, som i denna tid stör Europas fred, ådrager sig det största politiska och moraliska ansvär (bifall), som någonsin drabbat en menniska. Jag har hört ytliga anmärkningar; om militära öfverraskningar; eröfringen af hufvudstäder, den glans och hastighet, hvarmed allehanda saker kunna utföras. Så: dant tillhör förflutna tider: I det förra: århundradet föreföllo dylika melodramatiska katastrofer ofta och voro verksamma; men vi lefva i en annan tidsålder. Ett stort land sådant som Frankrike eller Preussen kan till slut icke beröras af dylika härdelser, och dea herrskare, som förlitar sig på dem, skall i handlingens ögonblick finna, att han får att kämpa mot en större och mäktigare makt än hvilken militärisk slagordning som helst, och su är en upplyst verlds kränkta mening. (Biall. Promierministera Gladstone svarade härpå; Jag vill icke följa alla den värde talarens anmärkningar, då han naturligtvis har större frihet att röra sig än: kronans rådgitvare. Derjemte kan jag i afseende på de efterjag uttala min åsigt, att, hvilket politiskt be-! de ET li d li ri ri n få f s f ! t f dem tillfälle att bilägga alla tvister dem! ö RE NA RT