Aftonbladet – 22 juli 1870, sida 2

Får Sveriges grundiag opåtaldt åsidosättas? Vi föranledas att framställa denna fråga genom det uppenbara förbiseende och åsidosättande, som egt rum i dessa dagar af bestämmelserna i Regeringsformens 39 rörande riksstyrelsens förande vid tillfällen då konungen reser utom Sverige och Norge. Genom en k. kungörelse, införd i Posttidningen den 14 Juli, meddelades officiel underrättelse derom, att konungen samma dag ämnade företaga en resa till södra delarne af riket samt möjligen komme att jemväl för några dagar öfverresa till konungariket Danmark. Af denna anledning utnämndes i vanlig ordning en tillförordnad regering, som egde att under konungens resa inom riket föra styrelsen i de mål, som genom instruktion särskildt bestämdes, hvarjemte tillkännagafs, att för den händelse konungen öfverreste till Danmark, komme riksstyrelsen att föras af hertigen af Östergötland i egenskap af regent, på sätt för dylika fall finnes stadgadt i 39 af svenska regeringsformen och i norska grundlagsbestämmelsen den 10 Januari 1863, jemförd med 7 i Riksakten. Numera är det bekant, att den som en möjlighet -antydda resan till Danmark anträddes redan två dagar efter det den k. kungörelsen funnits i Posttidningen införd. H. M:t lemnade: Helsingborg lördagen -den 16 Juli på förmiddagen samt återkom till samma svenska hamn måndagensden 18 Juli klockan 11 förmiddagen. H. M:ts resa utom riket hade således räckt i jemnt 2 dygn. Under denna tid skulle, enligt de i den k. kungörelsen åberopade grundlagsbestämmelserna, riksstyrelsen hafva förts at hertigen af Ustergötland; men H. K; H. befann sig under samma tid jemväl på resa i de södra orterna, så vidt man kunnat af tidningarne fina, dels på Sofiero, dels i Helsingborg, och han var således faktiskt urståndsatt att fullgöra sina pligter såsom regent, ty han kunde utöfva dem endast i förening med statsrådet, som befann sig här i hufvudstaden. Sverige, eller rättare sagdt de förenade rikena, saknade således under dessa två dygn hvarje tillstymmelse till laglig regering; ty den för händelse af konungens resa inom landet förordnade regeringen saknade all befogenhet så snart konuågen hade rest utom Sverige och Norge. Nu torde mången vara benägen -att--anse ett sådant interregnum såsom någonting fullkomligt likgiltigt, emedan möjligtvis något regeringens tillgörande icke under de ifrågavarande två dygnen påkallat något tillgörande från regeringens sida. Vi tillåta oss likväl fästa uppmärksamheten derpå, att en sådan accommodationsteori, som anser lagöfverträdelser likgiltiga derföre att, såsom man säger, ingen skada skett, är i allmänhet högst betänklig, och att man minst borde vänta att få se dem, som stå-i spetsen för statsstyrelsen, gifva föredömen af dess tillämpning, aldrahelst när det gäller rikets grundlagar och bestämmelser i dem, som måste anses vara bland de mest principala; n Men hveni borgar väl för att, till följd af ett sådant grundlagens åsidosättande, icke någon skada kan ske? Det ären egen ödets skickelse, att just under de två dagar, som de förenade rikena voro i saknad af laglig regering, inträffade i vår verldsdel en af de största och vigtigaste tilldragelser; som samtiden upplefvat. Antagom.nu, hvad som ären mycket nära till hands liggande möjlighet, att i ett sådant: ögonblick ingått från någon af de makter, som stodo. i. begrepp act. förklara hvarandra krig, eller från någon at de andra stormakterna, någon framställning rörande de förenade rikenas blifvande hållning i ett eller annat afseende, och att på en sådan framställning fordrats svar inom några få timmar. Hvem skulle då hafva svarat? Konungen sjelf, sombefann sig i Danmark, egde icke att derunder taga någon befattning med regeringsärendena. Hertigen af. Österötland, som borde varit regent, kunde icke utöfva regentpligterna, ty statsrådet var icke hos-honom tillstädes. -Dei Stockholm qvarvarande statsråden egde, från det ögonblick konungen lemnat :landet, icke längre någon befogenhet såsom tillförordnad regering, hvilken för öfrigt icke eger töga befattning med ministeriella mål, Det hade således för vederbörände, som fått mottaga framställningen, icke funnits annan utväg än att förklara, det något svar icke kunde gifvas, emedan Sverige för tillfället saknade regering. Och likväl kunde saken ha varit för de förenade rikena af den allra största vigt och uteblifvandet af begärdt svar ha medfört de betänkligaste följder. Det torde således väl förtjena att af ett blifvande konstitutionsutskott efterforskas, på hvem ansvaret. hvilar derför att i närvarande fall regeringsformens:39 ieke blifvit efterlefd, hvilket förefaller så mycket mer anmärkningsvärdt, som regeringen hade sjelf i den kongk kungörelsen den 13 Juli erinrat om innehållet at dess bestämmelser. Skulle man kunna antaga, att ,regeringen underlåtit underrätta hertigen af Östergötland om konungensa tillämnade resa? Eller är det tänkbart att H. K; H. icke hörsammat kallelsen att infinna sig till fullgörande af det höga uppdrag som grundlagen gifver honom? Eller, har man å alla sidor kort och godt beslutit att icke bry sig om grundlagens föreskrift? Ett af dessa alternativer måste föreligga, men hvilketdera lärer endast kunna utrönas af dem, som få tillgång till statsrådsprotokollen. Vi kunna slutligen, i sammanhang härmed, icke underlåta att uttrycka vår förvåning derötver, att under en period sådan som den närvarande, då ministeriella mål af vigt väl kunna stundligen väntas förete sig, riksstyrelsen föres af en tillförordnad regering, som enligt sin instrnktion icke eger tava hefatt: