Aftonbladet – 22 juli 1870, sida 2

och kastade sina handskar som en boll fram till barnet. Ack, en så vacker morgon, ropade hon. Sjusofvare, kunde den ej locka dig vaken förr! Skola vi kanske dricka vårt kaffe ute på balkongen ? Det var icke ovanligt att finna Edvard temligen fåordig; men då han med en viss dysterhet i sin blick följde hennes frukosttillredelser, tystnade hon snart;-och det var med en grubblande min hon ordnade de små kinesiska kopparne. Alltsedan promenaden med Agatha i går bar Edvard inte varit sig lik, tänkte hon, jag såg honom en gång fatta hennes hand och de stannade oupphörligen och talade ifrigt; om inte alltid Ågathas sätt vore så lifligt, så skulle jag verkligen tro att det gamla intresset dem emellan änpn fanns qvar. Hvad tänker du, Helene; som ger John kaffe? frågade Edvard hastigt. Ack, jag tänkte,,. hon spillde förvirrad ut halfva koppens innehåll öfver barnet. — Spring ut till Lena, lilla John, och låt henne sätta på dig en annan rock! Hvarföre går du inte sjelf och klär om honom? Det hade sett mycket bättre ut. Helenes ögon slogos alltmera upp emot honom. Det bittra tonfallet i hans röst förvånade henne. Det kan jag visst göra, om du så tycker. Hon hade rest sig upp från bordet och han lade sin hand på hennes arm. Det tycker jag visst och jag skall beundra dig; både jag och alla, som se din ömma omvårdnad mot gossen, finner den särdeles älsklig. Du tycker säkert mycket om berg d förstår th Nog gör jag det, men,;. jag förstår inte rätt. 8 pe