Aftonbladet – 21 juli 1870, sida 2

ej mera skulle lemna, Hvarföre hade hon ej hellre långt borta på landsbygden rent af gräft ner det i guld? Men det, var ej med tårar eller vredesutbratt hon skulle besegra de svårigheter som reste sig upp omkring henne. Hon torkade plötsligen de högröda kinderna, och räckane de sin lilla darrande hand fram till Edvard, bad hon: O, tänk inte för illa om mig, Edvard!... Min olycka gör mig utom mig, och fastän jag förtjent hvadhelst som än måtte drabba, så tycker jag ändå det vore förfärligt att förlora Antons förtroende och kärlek. Jag har blifvit så innerligt fästad vid honom, Hon slog upp en helt blyg blick samt fortfor: Ack, man vill gerna sträfva emot att undergå ett tungt öde! Om jag inte redan... 100 tystnade några sekunder och fingrade få sitt skärp, om jag inte redan börjat hälla Anton så kär låogt innan han friade till nig, så skulle jag... så skulle jag inte tvecat huro jag bordt handla. Och när dertill kom, att jag tänkte på den oberoende framid jag såsom hans hustru skulle gå till mö85,,. 0, jag vet det är myckat orätt af mig utt fästa afseende på jordiska fördelar; men ag hade förut varit så fattig och jag kunde nte låta bli att tänka derpå. Likväl, när lu kom och upplyste mig om huru jag verkigen gjorde orätt... så lofvade jag att tala ned Anton och jag föresatte mig den ena ninuten efter den andra: då och aterigen då kall det ske!... Men min tuoga talade om it annat än fel, tills det var för sent och! ag var havs hustru? Agatha hade väl torkat sina ögon, men n och annan tår hade, medan hon talat, terison stulit sig fram under de låvga ögonFansarne,..... pu såg hon upp med en rädd oh tvekande blick. Hon stod i skuggan un