Aftonbladet – 19 juli 1870, sida 3

in demiens mycket hastiga utbredning, mot hvilra Iken sundhetsnämndens åtgärder voro fruktvå lösa. I Norge hade typhus visat sig ilokala m epidemier i flera delar af landet, men den hade å Ider blifvit importerad och genom att vidtaga stränga förföljelseåtgärder mot sjukdomen, såig Isom utrymmande och desinfektion af det hus ia Ider typhus uppträdt, hade man hittills lyckats att afvärja större eller mera utbredda e. I epidemier. Då diskussionen slutade var den tid som sektionen för den praktiska medicinen egde er latt förfoga öfver tilländalupen och ett par Jandra anmälda föredrag måste uppskjutas till nästa arbetsdag eller måndagen. -) I sektionen för teoretisk medicin gjorde prof. Panum en mindre Meddelelse om Tiln veiebringelsen af Mavesaft. På senare tider d har man gjort försök med magsaft af djur till -fatt förbinda kräftsår, och uppgifter föreligga från Italien, att man med magsaft lyckats tillintetgöra och läka kräftskador. Panum beskref sättet huru en s. k. magfistel (— en r öppning genom bukväggen in i magsäcken) t I skulle åstadkommas och magsaften kunna uttagas för medicinskt behof. En hund förevisades i hvilken en dylik med en särskildt 1 l apparat tillsluten magfistel var anbragt, och e I det var tydligt att hunden icke led det ringaste af att ega denna konstgjorda ingångsI punkt till magsäcken. Detta gaf prof. Boeck anledning anmärka att hundar icke blifva me1 lankoliska af dylika fistlar, utan äro fortfarande glada hundar. Panum förevisade derefter -Idels magsaft af en hund och dels flera olika af kalfmagar beredda pepsin-preparater från Frankrike och Tyskland, till hvilka man måste taga sin tillflykt för terapeutiskt ändamål, enär det möter stora praktiska svårigheter att anIskaffa så stor mängd naturlig magsaft, som erfordras. Talaren hade funnit att konstgjord magsaft bestående af 18 delar (oförfalTIskad) pepsin på 1000 delar vatten, till hvilket man sätter 2 delar saltsyra (hållande 0,5 procent vattenfri syra) åstadkom samma etfekt som den naturliga magsaften. Af de pepsinpreparater som Panum pröfvat, och en sådan pröfning borde alltid ske för att utröna om preparatet är dugligt, hade pepsin i flytande form, beredd efter Liebreichs föreskrift af apotekaren Schering i Berlio. Dr Trier från Kjöbenhavn redogjorde derefter för ett :all af kräfta der han användt moagsaft till förband, och der densamma till en början syntes göra mycket gagn, men efter någon tid icke motsvarade förväntningarne. Dr O. Bull från Kristiania uppläste några sjukdomshistorier handlande . om en specifik inflammation i ögats näthinna (retinitia syPhilitica). I ordningen följde nu professor Keys medelst anatomiska preparater förtydligade redogörelse för dr Brandbergs undersökningar om resorption från peritorealhålan. Man visste förut att resorption kunde ega rum med stor liflighet genom de af professor Ödmansson upptäckte öppningarne i bukhinnan (peritoreum) å den seniga delen af mellangärdet (diaphragma). Nu har dr Brandberg genom undersökningar, verkstälde å pathologiska institutionen i Stockholm, visat att dylik resorption eger rum äfven å de muskulösa delarne af diapbragma, samt äfven annorstädes i bukhålan, Det finnes för detta ändamål en egendomlig anordning af bindväfsknippen under bukhinnan, hvarigenom denna hinna då diaphragma röres ömsom spännes stramt och ömsom sänkes in helt slapp i mellanrummen mellan bindväfsbalkarne. Härigenom uppkommer ett slags pumpning som kraftigt medverka till resorptionen. Stora qvantiteter kunna på detta sätt ur peritorealhålan absorberas och den absorberade vätskan fortledes i lefver och lungorna och framkallar i dessa organer en naturlig injektion, så fin att den är användbar vid mikroskopiska undersökningar af sedvast nämnde organer. Dr Bremer förevisade och förklarade till sist professor J. Thomsens särdeles sinnrika elektriska polarisationbatteri och dess användande för terapeutiskt ändamål. Den allmänna sammankomsten vidtog derefter. A densamma antog mötet det af bestyrelsen sammanjemkade förslag till svar på de genom rektor Staaff framställda förutnämnda frågorna rörande skolarbetets utsträckning och anordning. ) Derefter föredrogs frågan om reciprocitet emellan de skandinaviska ländernas i någotdera landet legaliserade läkare, med afseende på utöfvande af medicinsk praktik och arställande i statens tjenst. Prof. Panum började öfverläggningen med att erinra om att denna reciprocitetsfråga icke är ny. Den behandlades i Sverige a 1856 års riksdag och har äfven handlagts af Norges Storthing. Talaren visste väl att olikheter i de medicinska skolornas anordning och utveckling samt i de administrativa förhållanden skulle lägga betänkligheter i vägen för denna reciprocitets realiserande. Hvad skolornas beskaffenhet och administrativa förhållandena beträffa, kände vi nabo-landet alltför litet och gjorde oss säkerligen mindre riktiga föreställningar derom. Nödvändigt vore att bekantskap med dessa ämnen föreginge det praktiska utförandet af reciprocitets-, tanken. För att åstadkomma en sådan inbördes kännedom föreslog talaren en komite af 2 personer från hvardera landet, hvilka skulle arbeta på två afdelningar, den ena undersökande de medicinska läroverken och den andra den medicinska administrationen. — Den politiska skandinavismen hade icke härmed att skaffa. Det vore endast nationalskandinavism. De nordiska folken äro min dre skiljaktiga från hvarandra än bretagnaren från gascognaren, engelsmännen från irländarne eller nordtyskarne från sydtyskarne. Det vore till ömsesidig fördel om reciprocitet kunde åvägabringas, men för närvarande ville talaren föreslå mötet att blott principielt uttala sig om önskligheten af en sådan reciprocitet. Generaldirektör Berlin yttrade att om frågan besvarades med ja, så innebure detta icke blott jus practicandi utan äfven rättighet att anställas i någotdera rikets tjenst utan att vara det landets undersåte. För att blifva AN Elld I ovanola otatane tlanct mMacta man