Aftonbladet – 19 juli 1870, sida 3

lut från en egoistiskt isolerad ståndpunkt, då I skulle snart hela det ideella sambandet slitas sönder mellan nordens folk, och hvart och Jett gå sin väg, utan att kännas vid det anIdra. Panum replikerade derefter Berlins yttrande om konkurrensen med att antalet I medicine studerande fluktuerar i de respektive länderna, än flera i det ena än i det ans Idra landet. Berlin replikerade Hornemann, hvarefter medicinalrådet Wistrand yttrade att det vetenskapliga samlifvet och utbytet af lideer, hvilket han hoppades skulle fortfara, skuile bättre ses till godo om mötet icke befattade sig med administrativa frågor. Önskade emellertid att en redogörelse för de olika medicinska skolorna borde införas i nordisktmedicinskt arkiv. Ansåg det vara redan nog gjordt i vårt land, hvarför han ville principielt svara nej. Då diskussionen nu började framkalla en allt starkare och pinsammare misstämning, så kom prof. Keys varma anförande i frågan och förorsakade en lycklig vändning i gången af det hela. Han ådagalade på ett innerligt och öfvertygande sätt huru nödvändigt det var för nordens folk, om de ville bestå såsom sjelfständiga kulturfolk, att räcka hvarandra händerna och hålla tillsammans, vandrande på samma väg, i stället för att vända hvarandra ryggen och gå skilda vägar. Han ville emellertid föreslå att man skulle underlåta att yttra sig principielt om likställigheten, enär det är en fråga som tillhör framtiden och rörande hvilken vi hvarken borde eller kunde binda våra efterkommande. Låtom oss se frågan klart! Dagens telegrammer båda oss att ingen vet hvad som kan förestå. Det kan vara godtien framtid, att det litterära sambandet finnes qvar. Vi hafva mycket att lära af hvarandra. Vi böra taga reda på det goda som finnes och söka afhjelpa det felaktiga. För detta ändamål vore nödvändigt att, såsom Panum föreslagit, tillsätta en komite. Keys sansade och angenämt omstämmande föredrag gjorde ett synnerligen gynnsamt intryck, hvarföre det också framkallade dånande applåder och bravorop. Berlin tog ordet änun en gång, likaså Malmsten, som förenade sig med Key. Kjerulf omtalade frågans ställning i Norge. Då den behandlades i storthinget var det möjligt att den kunde ha gått igenom, om den icke hade blifvit framställd på ett olämpligt sätt. Talaren för sin del ville besvara den nästan jakaude och trodde att det i en framtid skulle gå derhän; fann emellertid Panums föreslagna komite väl besvärlig. Dr Warenius ville inlägga protest mot den slutsatsen, som man skulle kunna vilja draga af några talares anföranden, att svenska läkare vore afvogt sinnade mot våra yrkesbröder från grannländerna. Sedan derefter prof. Kjellberg protesterat mot de yttrade egoistiska åsigterna och förklarat sig vilja principielt besvara likställighetsfrågan med ja, samt doktor Sandberg förklarat sig vilja svara ja, föröfrigt instämnande med Key och Panum, och slutligen år Krarup från Kjöbenbavn uttalat sig mot reciprociteten, dock icke från läkarekonkurrensens ensidiga ståndpunkt, i det man icke får glömma att läkaren är till för allmänhetens skull och icke tvärtom, så fattade mötet enhälligt det beslut, att icke uttala sig om reciprociteten, men (med 40 röster mot 37) att en komite skall nedsättas af 2 personer från hvartdera landet, för att taga reda vå de medicinska förhållandena i de respekive länderna, för att förbereda likställighetsrågans framtida lösning, och till nästa skanlinaviska naturforskaremötes medicinska sekion bör denna komite afgifva sin berättelse mm den verkställda undersökningen. Ledamöter i denna komite skulle utses på lästa allmänna möte (om måndag). Då möet derefter åtskildes var kl. nära het 5. —Th.—