Aftonbladet – 19 juli 1870, sida 3

Det första nordiska läkaremötet i Göteborg. (Bref från Aftonbladets korrespondent.) IV. Göteborg den 17 Juli 1870. Gårdagens förhandlingar inom nordiska läkaremötets båda sektioner erbjödo åtskilligt af rätt mycket intresse. Så skildrade di Langell, öfverläkare för medicinska afdelningen vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, den i denna stad sedan ett och halft år rådande, men nu lyckligtvis i starkt aftagande stadda så kallade Fläckfebern (Typhus exanthomaticus). Tal. meddelade åtskilliga statistiska uppgifter rörande denna i hög grad smittosamma sjukdom, som å sjukhusen angripit ett betydligt antal af betjeningen och flera patienter som inkommit för andra sjukdomar. Såsom medel att tillintetgöra smittoämnet hade å sjukhuset först användts lösningen af karbolsyra i vatten; men på det sätt, som detta medel hade användts å sjuksalarne, hade detsamma icke synts medföra något gagn. Sedermera hade begagnats rökningar med brinnande svafvel under ett par eller tre dagars tid, naturligtvis sedan salarne voro fullständigt utröjda med undantag af de tomma sängarne, och efter rökningen tvättades väggar och golf med noggrannhet. Sedan denna desinfektions-metod började användas hade ingen af betjeningen eller å sjukbuset intagna andra patienter fått typhus — ett faktum, hvaraf talaren dock ej vågade draga några bestämda slutsatser. Behandlingen hade hufvudsakligen bestått i inpackning i våta lakan, repeterad flera gånger om dagen, hvarjemte gifvits kinasalt med svafvelsyra samt, när så blef nödigt, mysk, ett medel som af talaren prisades, när det i tid användes. Dödligheten var mycket ringa — om ref. icke orätt uppfattade, blott mellan 4 och 5 procent — så att epidemien väl varit till den höga grad utbredd, att, enligt hvad d:r Heyman sedermera under diskussionen nämnde, knappt en tredjedel af stadens arbetarebefolkning gått fri från sjukdomen, men i det hela dock icke elakartad. Annorlunda hade förhållandet varit i Finland, der enligt prot. Hjelt dödligheten bland typhus-sjuke uppgick till 12,3 proc. Prof. Hjelt beskref utförligt sjukdozen och de efter döden påträffade sjukliga förändringarne, bland hvilka såsom i viss mån egendomliga för den i Finland härjande epidemien af tal. framhöllos de ovanligt talrika uberationerna i groftarmens nedra del samt de så ofta förekommande njurinfilammationerna och den ofta framträdande kallbranden af större eller mindre utsträckning, hvilken brand tal. ansåg bero på proppbildning (thrombus) å artererna. Om typhus exanthomaticus och thrombusbildning under denna sjukdom uppstod sedan en särdeles lärorik och intressant diskussion, hvarunder prof. Malmsten anförde några märk: liga sjukdomshistorier, i hvilka blodproppbildping antagligen varit orsaken till en del hos de sjuke iakttagna fenomener. Prof:na Hjeltoch Estlander voro af i viss mån olika åsigter om orsaken till den i Finland så ofta iakttagna kallbrandens uppträdande under och efter typhus. Prof. Estlander ansåg i allmänhet den brand som angrep äfven djupare liggande delar hafva sin orsak i proppbildning i hufvudstammen af den pulsåder, som ledde blod till det brandiga partiet. De ytliga förstörelserna genom kallbrand tillskref han åter nervsystemets inflytande på de finaste blodkärlen, hvarigenom de konna i något hudarti så starkt sammandraga sig att blodet icke slipper fram, en stockning uppkommer, hvaraf hämmad lifsverksamhet i detta parti och bristning af blodkärlen samt utgjutning af blod i bindväfven. Talaren ville på detta sätt äfven förklara uppkomsten af de smärre och ofta slutligen större fläckar å kroppen, hvaraf sjukdomen fått sitt namn. Exped.-chefen Kjerulf önskade veta om man i Göteborg kunnat uppdaga att sjakdomen blef importerad från annan ort, hvilket icke kunnat utrönas, enligt hvad dr Heyman nämnde under den redogörelse han lemnade för epi