Aftonbladet – 19 juli 1870, sida 3

Iden. Han kommer till en liten gata, der ma anbringat blomsterguirlander och flaggor. Flei soldater stå på fästningsvallarne och se p Jall denna grannlåt. Vår turist går fra och frågar dem hvad det egentligen är färde. Jo, svarade en soldat, det är en un man på 20 år, som gifter sid med en qvinn på 50-talet., Soldaten begärde eld af turisten, som rökt Han bjuder soldaten på en cigarr och fort sätter sin väg. Sedan han vandrat kring i staden, tycke vår turist att ofvanpå den långa promena den skulle ett bad smaka bra, och man vi sade honom mycket riktigt till en badinrätt ning vid Grande Place. Knappt h de han kommit in der förr är han hör ett doft mummel, som efter han stiger till ett högljudt oväsen. Förfärliga ho telser framslungas. Han är der! Han har en karta öfver staden. Han har gifvit cigarrer åt en soldat fö att få upplysningar om hvarifrån han bäs skall kunna bombardera 0ss. Vi ska nypa honom, den preussaren! Oväsendet tilltog allt mer och turisten, son höll på att bada, insåg att de församlade blifvit en hop och att hopen blef ett folk. Nu slog man tre hårda slag på dörren til badrummet. Om ni är en mansperson, så var god och stig in! Och man trädde in. Det var en underofficer, en polissergeant och en herre, mycket hygglig för resten, det var poliskommissarien. Turisten visar sina papper, redogör för hvad hans ärende är och åhörarne tycktes vara tillfredsställda. Emellertid, sade polissergeauten, bar jag order att föra monsieur till place-kommendanten. Ja bevars, bara jag får kläda på mig, Men jäsningen utanför tilltog alltjemnt. När turisten kommer ut i den stora badsalongen, finner han der underprefekten, som förts dit genom den larmande folkmassan. Snart infioner sig sjelfva place-kommendanten och förhöret börjas. aturligtvis blir allt fullständigt förklaradt. Men man måste söka svalka åt folkets upphetsning. Agenterna, officerarne och till och med unlerprefekten söka göra situationen klar. Men det bjelper ingenting, nyheten sprides i staden och damer infinna sig på Grand Place för utt, få se den fördömde preussaren. Öfver turisten, som från badinrättningen bevifver sig till hotellet, hagla under hela väsen glåpord och förbannelser. Poliskommisarien och den falska preussaren följas åt arm arm och de komma blott med svarighet ram, trots några officerarares och eskorteranle medborgares bemödanden, och anlände till wtellet, der de nödgas bokstafligen barrikalera sig. Men allt har ett slut och kl. 11 på aftoen finnes blott några nyfikna utanför på orgat, och de äro alla fast öfvertygade derm, att hade inte poliskommissarien varit, å hade pscudo-preussaren blifvit antingen öndersliten eller hängd på en lyktstolpe. Pseudo-preussaren — det var jag. Jag har sett Belleville i raseri, barrikalerna i Temple och Marseillaises byrå den lag Rochtfort arresterades, men det var inenting mot jäsningen i Valenciennes denna fton. Bestämdt skall Frankrike mycket motvilligt låta annektera sig till Preussen.