Stämningen i Frankrike. Om den exalterade stämning, som rådt i Paris omedelbart före krigsförklaringen, lemna de nu anlända tidningarne åtskilliga vitnesbörd. Redan på torsdagsaftonen egde folkskockningar rum på gatorna i Paris. Aldrig, säga tidningarne, har man sett sådana folkmassor på boulevarderna. Från kl. 9 på aftonen var det omöjligt att komma fram på sträckningen emellan Faubourg Poissoniöre och la Madeleine. Man ropade: Upp, mot Berlin!s, Ned med Preussen! o. s. v. Omkring kl. 11 framtågade öfver rue dela Paix en skara af omkring 1500 personer, nästan alla i bluser, med tre stora fanor i spetsen, sjungande marseljäsen, der slutstrofen för tillfället var modifierad på följande sätt: Guerre aux tyrans! Jamais en France Jamais IPrussien ne rågnera! Folkmassan å ömse sidor om detta tåg applåderade af alla krafter. Ett annat tåg af omkring 4000 personer, äfven försedda med fanor, satte sig i rörelse utefter boulevarden, ropande: ned med Bismarck! lefve Frankrike! Inga konflikter mellan folkhoparne och polisen egde rum. En tågande skara, till hälften bestående af studenter, till hälften af arbetare, stötte å rue Drouot på en nitisk polisagent, som tog fanbäraren i kragen. Men folkhopen, i stället för att förgå sig emot polismannen, ropade endast: lefve kejsaren! En högre polistjensteman kom snart och befriade den fångne och återlemnade fanan åt folkhopen, som ropade! lefve kejsaren! ned med Bismarck ! — Flera af Parisertidningarne hade redan innan krigsförklaringen blifvit tillkännagifveo, skickat krigskorrespondenter till gränstrakterna, så väl till Elsass, som till gränsen mot Preussen. En af Figaros korrespondenter, Alfred dAunay, har daterat sitt första bref den 13 d:s från Valenciennes, en starkt befästad fransk stad nära belgiska gränsen. Det äfventyr, korrespondenten der upplefvat, är så betecknande för stämningen i de franska gränstrakterna, att vi anse oss böra meddela hvad han derom berättar: En turist, klädd i en af dessa fantasikostymer, som ej angifva någon bestämd nationalitet, anlände i dag på aftonen hiti afsigt att hvila sig och följande morgon fortsätta resan. Han går Rue de Paris framåt och kommer så till Hötel de Ville. För att vägleda sig köper vår turist en plankarta öfver staden och så börjar han sin vandring. Han ser tre kyrkor och så kommer han till fästnivgsvallarne, som äro särdeles intressanta att skåda, de äro också ett verk af Vauban. På flera ställen i staden slår Scheldefloden sina krumbugter. Vår turist beskådar allt, vandrande med sin uppslagna plankarta i han