Aftonbladet – 19 juli 1870, sida 3

lingske Tidende förklarar denna underrät telse vara fullkomligt ogrundad. Berlingske Tidende yttrar sig för öfrigt my ket försigtigt om det nu började vidtutse ende kriget. Frankrike, heter det i e dess ledande artikel, för intet territoriel I eröfringskrig, såsom i den store Napoleon dagar, men man kan icke tvifla derpå, at det fordrar omtattande garantier, som kunn betrygga det mot Preussens stigande väld och Tysklands ombildning till en stor mili tärstat. Fedrelandet uttalar sig äfven med den allra största moderation. I slutet af den artikel hvari tidningen omtalar krigsförklaringen, ytt rar den följande: Hvar det danska folket sympatier under den förestående kampen är och nödvändigt måste vara, kan icke var: tvifvelaktigt för någon och behöfver derför icke döljas. Men det, som dock i detta ögon blick mest måste sysselsätta vår tanke, ä frågan derom, hvilket inflytande de store händelser, som nu skola utveckla sig komma att utöfva på vårt fädernesland: framtid. Vi känna det klart, starkt och djupt, att dess öde säkerligen ligger i de balancerande vågskålarne; att nu är kanske der stunden nära, då det skall uppnå sin länge förnekade och kränkta rätt och att på den andra sidan, om denna kris slutas, utan att den blir tillfyllestgjord, hoppet om att senare kunna uppnå densamma kan bli svagt och mycket aflägsnadt. Men det som gör denna fråga så tung att bära på för alla allvarliga män, det är, att vi sjelfva blott kunna bidraga mycket litet till dess besvarande, och att vi för ögonblicket icke ha annat att göra än att lugnt afvakta hvad som kan och skall komma, litande derpå, att vi ha en fosterländskt sinnad, erfaren och försigtig, ärlig och trofast regering, som skall iakttaga Danmarks bästa; Gud gifve henne lyckan att träffa det! Heimdal, den nya vensterns organ, uttalar sig deremot på ett mycket positivt sätt. Ur en artikel i lördagens blad meddela vi följande: Hvad pligt och heder fordra kan icke vara tvifvelaktigt. På ena sidan står våldsmannen, röfvaren, som bittida och sent hotar alla andra folks fred och oberoende och som djupt och blodigt kränkt vårt eget folk. På andra sidan står riddaren, som, länge försjunken i dvala, omsider rest sig för att göra slut på ofoget. Naturligtvis skola vi, om vi vilja handla värdigt våra fäder, taga vårt parti och taga parti för Frankrike. Detta skall också vara det klokaste, och detta icke blott derföre att verldens gång i allmänhet visar att pligt, trohet och heder slutligen löna sig bäst. Ett rykte berättar, att Preussen skall hafva varit nög-oförskämdt att sända vår konungs broder, vårt folks svurne fiende, till Kjöbenhavn, naturligtvis för att locka vår regering i en snara. Antingen detta är sannt eller icke, är det mer än troligt att Preussen i bändelse af krig skall göra ett sådant försök. Vi hoppas och lita på att danska reoeringen skall bestämdt tillbakavisa det. Ty hvad skulle följden blifva om man nuj inläte sig med Preassen? Om vi t. ex. åtnöjde oss med en bit af Nordslesvig — hela Nordslesvig som tillkommer oss, skall knappast blifva oss erbjudet — på vilkor att håll2 oss stilla ller väl till och med sluta förbund med Preussen. Antingen segrar Preussen eller Frankrike. I första fallet, som dock är det minst sannolika, skulle alla löften och försäkringar som Danmark fått af Preussen naturligtvis vara mindre värda än det papper hvarpå de vore skrifna, då Preussen icke mera vore hoadt. Lögn och svek utgöra Preussens hela vistoria. Det skulle då hafva makten, och let skalle icke draga i betänkande att uppinna någon förevändning för att ånyo bryta ned Danmark och fullborda sin kulturmision i Danmark genom att framtränga ända ill Skagen och Öresund. Segrar Frankrike kall det naturligtvis i sådant fall öfverlåta let dåraktiga, otacksamma, fega Danmark t Preussens nåd och gifva det sistnämnda nvisning på att taga ersättning norr om Congeån för sina förluster vester om Rhen. )ch deremot kunde man icke hafva något tt invända; ty det danska folket hade då j isat sig ovärdigt att lefva och onyttigt förl luropas gemensamma uppgift, rättens upp-: ätthållande. Om Preussen försöker utöfva någon tryck-: ing på danska regeringen till sin fördel, skall l: imligtvis Ryssland bjelpa till, bland annat måända gå i borgen för att Preussens löften ! lifva uppfyllda. Vi hoppas och lita på att:! en dauska regeringen skall förstå, hvad en ådan borgen är värd och icke glömma, att ; ysslands vänskap hela Danmarks nyare hi-! toria igenom varit källan till dess största s 1 1 1 lyckor, samt icke heller glömma, att så snart lott Frankrike väl vore slaget, skulle Ryssund och Preussen mycket lätt kunna komma fverens om att sistnämnde makt gingeända ram till Öresund, blott den förstnämnde fick ia händer mot Sverge och Norge.