Aftonbladet – 18 juli 1870, sida 3

Baron Raben kallade henne grym, så fort hon fattade tapisserinålen, och det var detta broderi han uppmanade henne lägga bort i den halfklara April-skymningen och slå sig ner framför brasan. Den har något så förtroligt med sig, och Martiova lutade sitt hufvud fram mot de gulröda lågorna. När jag sitter så här, kan jag ibland inte låta bli att tänka på barnkammaren och sagorna, sade fru von Seboden; men att inte Agatha låtit höra af sig, jag hade redan : går bespetsat mig på ett bref från henne. Martina stödde handen mot baron Rabens axel. Vanlig räkenskap tror jag inte mar kan föra med henne... hon hör nog till der som ge när man minst väntar och som svika då man hoppas något. Du anser således att man aldrig rätt vej hvar man har henne? — Baron Raben betraktade med ett leende sin fästmös framåtlutade ansigte, öfverhvilket lågorna frän kakelugnen då och då kastade några hastiga flammor. Om Martina härmed menar något förklenligt mot hennes karakter, så ber jag f: slippa att höra det, bad fru von Seboden Jag kan inte svara ett bestämdt ja här. tillv, svarade Martina vårdslöst, ännu haj jag inte bildat mig något klart omdöme on henne. Men Fritz kan kanske Hjelpa mij härmed. I -salongslifvet lär man aldrig rätt at känna en qvinna — alla visa eller söka åt miustone der att visa sig till sin fördel. Det är sannt, sade fru von Seboden det är träffande sannt! För att finna detta tror jag inte det for dras någon stor klyftighet Det låter nästan på dig min engel, son om di fann att jag vore dumb