Aftonbladet – 16 juli 1870, sida 3

påtieaten lider at (något hvarom för tillfäl let ej egentligen var fråga), men motsade häruti af doktorerne Bentzen och Holst fråi Danmark med mycken ifver och värma: — D:r Vogt från Kristiania nämnde att vitnes frihet för läkare fanns i Norge, och prof Malmsten ansåg den svenska läkareseden bör: ödlan i och för sig befria från vitnesskylfisket, Mötet i sin helhet uttalade ingen bestämde åsigt rörande denna fråga I den praktiskt-medicinska sektionens sam: manträde uader prof. Hornemanns ordförandeskap höll dr Julias Petersen ett föredrag Oun Tuberculosens Smitte og Inoculations-Evne — i det han redogjorde för en del nyare undersökningar rörande detta ämne, och slutade med en uppmaning att man särdeles i Skandinaviens nordligare trakter skulle söka skaffa upplysöingar om denna sjakdoms etiologi. Diskussionen om tuberculosen öppnades af prof. Malmsten, som i en särdeles sakrik och intressant framställning redogjorde för de åsigter rörande lungsot (tuberculos och phthisis), som varit gängse och förfåktats af olika författare allt ifrån Ligonecs till senaste tider. Prof. M. frånkände längsoten vivalens och specificitet samt var obenägen att antaga dess smittosamhet. I diskussionen deltogo dessutom Huss, Homan, Warenius, Sandahl och Hjelt. Resultatet af diskossionen blef att förenämnde ämne ännu var otillräckligt bearbetadt samt uppfattningen at åtskilliga hithörande sjökdomsbegrepp så olika, att genom resonnerande intet egentligen kunde vinnas. Den teoretiskt medicinska sektionen. — Sedan deltagarna isektiensmötet sarilåt sig i det kemiska auditoriet 1 tr. upp i ena Ayäeln af Öhalmerska slöjdskolan och ordföranden prof. Boeck förfrågal silk Bm någön åf sektionens medlemmar ämnade hålla något föredra3 efter det som prof. Axel Key för dagen anmält, eller om han egde rätt att tillåta prof. K. att, såvidt sådant var erforderligt, öfverskrida den fastställda tiden H en half timma för hvarie föredrag, och då dektiorieö inedgifvit detta senare, lemnades ordet till prof. Key, som till föredragets förtydligande anordnat en mängd i stor skala af honom sjelf utförda väggtaflor, framställande de anatomiska förhållandena af det lymföanusystem, hvars sammänkiogande Utbredning omkring nervsystemet, såväl det centrala som periferiska, prof. Key och dr Gustaf Retzius genom samfälda ihärdiga och noggranna undersökningar upptäckt och lyckats ovedersägligen bevisa. På denna anatdmlskå äpps täekt öppnar utsigter af den allra största vigt till förklaring och riktigare uppfattning af en hel mängd förut dunkla och ofattliga förbållanden såväl inom den friska som sjuka erganismen, så tillåter jag mig ätt utförligare, såvidt som det Svåra ämnet gör det möjligt, fedogöra för detta ytterst intressanta föredrag, som väl kan sägas vara epokgörande inom inom nervernas tysiologi och patologi. Föredraget hade till rubrik: Om de serösa rummen och lymfbanorna omkring a Man har visserligef långe fetät ålt änder den s. k. hårda herhhinnan (dura mater), som ytterst omgifver hjernan och ryggmärgen, fanns ett rum, subdural:ummet, som icke vid undersökningar befunnits innehålla någon vätska och som ansetts såsom ett slutet rum för sig. Innanför hårda blernhinnan och det nä nämnda stibdtrålrömilet befinner sig en annan tvätinäre och finare hinna, spindelväfshinnan (Arzchknoidea), som likaledes omsluter hjernan sön ryggmärgen, och under denna hinna finnes äfvenledes ett vanligtvis med mer eller mindre vätska (serum) fyldt räm, kalladt säbarächnor deatrivmet. Äfven nyare förskare hafva betviflat att den del af subarackodidealrimmåt, söm omgiffek Hjerian, stod iomedelbart samHånhang med subar ähnoidealrummet omkring, ryggmärgen. Virchow ock Kölliken, stödde på ett enda experiment, antogo att ryggmärgens saba rachnoidealrum på sin höjd stod iförbindelse med de stora subarachnoideala rämnmien fem ander hjernans bas. Jen antan fysidlog, prot. Hies, hade vid tindöfsökning af hjernans och, yggmärgens inre funnit serösa (med vätska Fyllda) rum omkring blod ärlen, hvilka rum han, benämnde perivasculära (— de kärle, omgifs ; vande). Man hade sålgnda icke miridre än4d rån hvarandra afstångda serösa rum omkring! Sch i Hei vsystemet, nemligen: 1:o subduralrummet, 2:0 ryggmärgens subarachnoidealrum, 3:0 hjernans subarachnoidealrum och 4:o de perivasculära rammen inuti hjernan och ryggmärgen. Ett sådant inveckladt förhållande och brist på sammanhang vore i hög gra stillfredsställande ogh, det kutds med skål lragas i tvifvelsinål att de anatomiska förhållandenia rörande dessa serösa rum ännu vore rätt utredda. Hrr Key och Retzius företogo sig derföre att öka närmare utforska ifrågavarande ämne. Särdeles talrika undersökningar å såväl lefrande som döda djur samt ett större antal nenniskolik af äldre och yngre, ttförda på let sätt att ryggmärgskatialen försigtigt öppiades öch injectioner med olika färgade vätkor i subdaraloch subarachnoidealrummen öretogos under mycket lindrigt tryck ( vigten ef en qvicksilfverpelare af 8—10 millimeters vjd), hvarvid på ett otvetydigt sätt visade sig senom injectionsvätskans obehindrade fram;rängande att af ofvannämnda 4 slags serösa um, hvilka förot ansetts vara alldeles isoleade från hvarandra, de tre sistovämnda stå I insemellan i oafbruten förbindelse och att le föröfrigt skilda subduraloch subarachnodealrummen medelst de s. k. Pachioniska ranulationerna stå i en viss förbindelse med varandra. Betydelsen af dessa Pachioniska granulaioner har först blifvit utredd genom Keys ch Retzii undersökningar. Man har allt ittills uppfattat dessa granulationer såsom jukliga bildningar, enär de t. ex. hos personer, om ofta haft blodträngningar till hufvadet, ;efunnits vara synnerligen stora och talrika. — Wnatomen Luscku har visserligen redan förut Ittalat sin protest mot att upptatta dem så