Aftonbladet – 16 juli 1870, sida 3

Det första nordiska läkaremötet i Göteborg. (Bref från Aftonbladets korrespondent.) Göteborg den 14 Juli 1870. Det första nordiska låkaremötet öppnades med den allmänna sammankomsten i åa kl. 2, af mötets ordförande generaldirektören M. Huss med ett tal, hvari betonades att detta var det första sjelfständiga läkaremöte för norden, Läkarne hade alltid förut samman trädt jemte Skandiovaviens öfriga naturfolk. Detta läkarnes särskilda möte var dock icke en yttring af någen Önskan att söndra läkas rens vetenskap från den öfriga natutförskningen. Tvärtom! Från gaturforskningen i sin helhet hemtade låkaren de bästa bidragen till sin inre utveckling. Men nutidens vetenskaper hafva i sina särskilda grenar vuxit ut till ett sådant omfång, att hvar och en fordrar sin man och sin speciella behandling: Specialdisciption behandlades bäst på särskilda möten, Då en läkare granskar vetenskapernas och särdeles medicinens utveckling under de senaste decennierna kan han skatta sig lycklig att lefva i den tid som är. Mycket är nu klart, som förut var dunkelt. Diaguosen kan numera ställas med allt större noggrannhet genom nutidens alla hjelpmedel i och för sjukdomens undersökning, Från diagnosen till terapien är blott ett steg, men detta är ofta svårt och terapien har utvecklat sig till specialterapi. I våra dagar derföre specialister som sysselsätta sig med endast en grupp af sjukdomar eller med någon viss behandlingsmetods tillämpning. På dessa möten är icke meddelandet af nya rön och upptäckter hufvudsaken, utan utbytet af ider och diskutsrandet af frågor af allmännare intresse, hvilka falla inom mediginens område. Sedan ordföranden slutat sitt helsningstal framställde Panum det förslag, att mötets förhandlingar icke skulle särskildt utgifvas, hvilket af mötet bifölls. Det är dock natur ligtvis hvar och en obetaget att publicera sina föredrag hvar och hur hon sjelf behagar. Det påpekades att Nordiskt medicinskt arkiv är en lämplig tidskrift för offentliggörande af föredrag i det nordiska läkaremötet. D:r Schouboe höll derefter ett föredrag, hvari han besvarade den uppställda frågan: Bör! läkarnes vitnespligt anses vara absolut? med Nej. Anledningen till den framställda frågan var den rörelse som på senare tider uppstått just med afseende på läkares skyldighet att inför rätta aflägga vitnesmål rörande förhållanden som de annars skulle hafva förtegat. Talaren redogjorde för frågans ställning i flera främmande länder och uttalade till sist som en önskan, hvad de danske läkarne vidkommer, att då det lärer vara meningen att fritaga prester och sakförare från skyldigheten att vina om saker meddelade under fallt förtroends, så borde samma vitnesfrihet äfven tilldelas läkare. I den diskussion som härom uppstod och hvilken isynnerhet emellan danskarne blef särdeles liflig, redogjorde medicinalrädet Wistrand för hvad lag och författningar i Sveri. ge stadga i detta hänseende, och hvarigenom läkaren, utom i sista uppgifna fall, är befriad från att vitna om hemligheter och icke skyldig att åklaga brott. Prof. Horneman ansåg att en läkare bofde alltså säga rent at till en patient hvad ondt