Aftonbladet – 16 juli 1870, sida 3

skulle kunna medföra vådliga följder för indi videns lif. . Talaren framställde sedan den anatomisks anordningeii af de serösa rummen och lymf baiiorna kring det periferiska nervsystemet och Han ådagalade furoledes det genom ifrågäfarande undersökningar är bevisadt att hvarje nerv i en djurisk organism är omifven ända ut till sin yttersta spets af en tibbel slida, den yttre bildad af bårda hjernhitinors fortsättnitigar och den inte af der s; k. spindelväfshinnan. Inom dessa slidot förtlöpad gafbruten fortsättning de oftanärmnda stdduralaoch subarachnoideala rummen, hvilka äfven intränga inuti nerverna (såsom äfven in i hjernans och ryggmärgens innersta delar) och omgifva de primitiva nervrörsknippena. Genom dessa oafbrutet sammanhängande batior kan sålunda en molekyl af den vätska som finnes i dessa serösa rum förflyttas från t. ex. lilltåns nervers yttersta ända in uti hjernans inre eller till hvilken annan med nerver försedd kroppsdel som helst och likaledes strömning i omvänd ordning ega rum. Jin sådan strömning kande satiholikt åstadkomiias genom yttre tillfälligt tryck å periferiska delar och genom musklernas rörelser. Dessa lymfbanors direkta sammanhang med det egentliga lymfatiska kärlsystemet hade det lyckats Key att påvisa geiiom itijection af luktnervens serösa omgifvande rum, hvarifrån injectionsvätskan direkte öfvergick, tillstötatide lymfkärl sotti ledde ned till lymfkörtlar å Halsen. Sålunda äfven på deönå väg en möjlighet att bortleda öfverflödig vätska från de serösa rummen omkring nervsystemöts; alafen slöt dermed att Hat ville ivke inåta sig på hypdteser, men kunde icke titiderlåta att påpeka hurd nära och osökt det åge till händs ätt genom de ni uppdagade snatomiska förhållandena förklara tpptrås landet af t. ex. kräftsvulster i kroppsdelar, mellan hvilka man förut icke anat möjligheen af någon direkt kommunikation — detta ndast nänvindt. såsom ett exempel med förvigående af många andra likiiande förkålanden. Den utmärt klara och lifliga samt högst ntresserika framställningen belönades med le be församlade åhörarnes lifliga handtlappniogaf: , 1 den diskosston, söm derefter uppstod; deltogo professorerna Boeck, Panum och Dien samt direktören för Gausiaus SINAdsYgewostalt Sandberg. Alla dessa herrar framårde till peof:, Key, I varma ordalag sin synriga tillfredsställelse och tacksamhet med inledning af de nöggranna undersökningarne vilka ledt till en så briljant upptäckt, af vilken framtidsrikaresultater säkerligen Uitmera turde framgå. Särskildt betonade orof. Boeck hvilken vigt denna upptäckt torde komma att ega med afseende på nervsystenets fysiologi särskildt för dess nutrition och verksamhet, och direktör Sandberg uttryckte len förväntan, att man hädanefter kunde möjligen kopima på spåren, dö ttlaterislla gräkerHå till vissa sinnessjukdomar, hvilka ittills utgjort fullständiga gåtor i patologiskt länseende. Såsom en bidragande kraft till ramkallande af en strömning eller platsförndring af vätskan inom dessa lymfbanor äppkade rof. Diiben arterernas pulsationer, vilka rythiiskt utöfva tryck a närgränande nervers lymfbanor och sålunda undanränga eller i någon mån förflytta för hvarje lag. fjägon ringa mängd af lymfbanornas inehåll.