Aftonbladet – 15 juli 1870, sida 2

betraktade såsom den heliga alliansens Europa. b Det namn, kejsaren för många år sedan tog lö anspråk och som man villigt gaf honom, k var Europas skiljedomare. Och hvarthäna har man nu kommit? Till att såsom militär-p makt stå under Preussen i Europas ögon.f Ingen ordning, ingen frihet kan godtgöra enF stolt — och om man så vill något fåfäng —J5 race för denna förlust af ära. Man måsteln ursäkta Napoleon III, om han tror, att hanls icke kan hålla tillgodo med en om äfven obejk tydlig och oafsigtlig förolämpning å Preus-ll sens sida. Frågan är för honom vidajg mera en inre än en yttre politisk fråga. Han 4 torde kanske icke oroa sig mycket vid tansjö ken på att en Hohenzollern blifver korung is Spanien, men itsö kan knappast tänka att han i logo skall afvakta de anfall, för livilka en sådan händelse skulle blottställa honom f De utländska tidningarna meddela nu också c några detaljer om de törsta stadierna af un-l1 derlianidlingårna i Jöma melian konung Will helm och franska sändebudet i Berlin Beredetti. Anländ till Ems förliden lördag pål morgonen, hade ambassadören redan samma rt dag begärt och erhållit företräde hos konun-! gen. Han medförde ett egenhändigt bref från ! kejsar Nappdleon, lika artigt till formen somjö Bestämdt till innehållet. I detta bref 5ögärdes, att hans preussiska majestät måtte vägra prinsen af IIohenzollern tillåtelse att mottaga spanska kronan. Den kejserliga c skrifvelsen åberopade flera prejudikat, bland; andra det förbud kejsar Alexander IL gaf sin systersön Hertigen af Leuchtenberg att mottaga Greklands och Rumäniens kronör. Konung Wilhelm hade på detta meddelande svarat, att hela denna sak blifvit förhandlad melian de Intresbörädö parterna utan Preussens mellankomst, och att om han, kötur en, personligen gifvit sitt samtycke tillanJudets mottagande, hade han gjort det utanl. den minsta fiendtliga afsigt mot Frankrike eller den ringaste aning om den verkan det skulle framkalla i Paris. Samtalet slöts helt i amikalt med en inbjudning till den kungliga taffeln. Om underhandlingarnas vidare gång känna vi ingenting förrän vi komma till den famösa scenen i lms i förgår. Efter erhållna nya instruktioner från Paris hade hr Benedettii åter infunnit sig i den kungliga paviljongen. Prins Leopolds afsägelse, bade han nu att förklara, vore ej den franska regeribgen nog; könungeni af Preussen måste äfven för all framtid förbinda sig att ej ge sitt samtycke, för den nändelse kandidaturen skulle af prinsen åter mottagas. Hån begärde tillika bemyndigande af kooungen att genast få tewgialera till Farie ett bifallande svar på denna fordran. Vi veta ej om i det franska sändebudets uppträdande legat något af en romersk Popilius, som bju der på krig eller fred ur fliken af sin toga, eller af en Mehbschikot i palstå, visst är att hela det perömptoriska 1 framställninget i) högsta grad upprört den. preussiske. monarken, och att deii dagel ingen middagsbjudniog kom i fråga. Så djupt synes kontng Wilhelm ha känt det förnärmande i franska kabinettes fordran, att hr Benedetti, då han lät anmäla sig till en ny audiens, blef afvisad med det besked, alt konungen ej hade något vidare att meddela honom. Benedetii hade sedermera sökt få tala med konungen på promenaden, men äfven nu, vill det synag, utan resultat. Konungen har i dag återrest till Berlin, dit äfven den som strateg berömde general Moltke, författaren till 1866 års fälttågsplan, ankommit. Från Frankrike berättas fortfarande om starka rustningar både till sjös och lands. Alla permitterade matroser och. marinsoldater ha fått order att begifva sig till LOrient, der, liksom i Brest och Cherbourg, man ifrigt arbetar på utrustandet af en eskader at 14 groft bestyckade pansrfregatter, afsedd för blokaden af de nordtyska hamnarna, På samma gång bar Medelhatseskadern, som för närvarande befinner sig i de sicilianska farvattnen, erhållit befallnicg att samlas på Palermos redd för afvaktande af vidare order. För flottan göras kolossala uppköp af proviant och ötriga förnödenheter. Rustningarna till lands fortgå med samma energi, och i krigsministeren råder den mest ansträngda verksamhet. Alla permitterade soldater ha blifvit återkallade till fanorna. Marskalkarna skola ha förklarat, att om det skall bli krig, man ej får lemna Preussen tid att mobilisera sin armå, utan genast öppna fälttåget. För den händelse kejsaren at sitt illabefionande skulle hindras att öfvertaga högsta befälet, anses marskalk Mac Mahon, hertigen af Magenta, sjelfskrifven dertill. Till chef för generalstaben är krigsministern marskalk Le Boeuf designerad, och krigsportföljen skulle i detta fall öfvertagas af chefen för lägret i Chålons, general Froissard, den kejserlige prinsens guvernör. Åfven i Spanien rustar man. Rekryterna ha blifvit inkallade, och åtskilliga strategiska positioner på norra gränsen ha fått sina besättningar förstärkta. Den officiösa Imparcial förklarar dessa åtgärder som försigtighetsmått mot carlisterna. Regenten, Serrano, har återkommit från La Granja till Madrid och haft flera samtal med franska sändebudet Mercier de Lostende, hvilken liksom hr Benedetti plötsligt vaknat upp ur sin dvala och nu utvecklar mycken ifver. Serrano hade förklarat Honom, att han som konstitutionel regent gjort sig till regel att ej skilja sig från sina ministrars åsigter, och att han aldrig satt sig emot dem i någon kandidatfråga, ej ens då när en kandidatur varit honom personligt mindre behaglig. Utrikesministern Sagasta deremot hade fört ett I fastare språk. Han hade besvarat den ena I det hennes ögon gjorde en liten irrfärd bort