Aftonbladet – 15 juli 1870, sida 2

at honom här förut och han lät mig inte otydligt förstå, att han har mycket att säga tidningarne. Det är också en mäktig man, svarade hr Kramer; han är korrekturläsare på ett tryckeri och efter hvad jag tror hjelper han emelanåt fru von Seboden tillrätta med svenska språkläran. Hr Såmslöf skrattade högt. I detta ögonblick visade sig Agatha i dörren. Hon bar en klädning af fasoneradt siden, i silfverglänsande grå färg, öfver hvars djupa veck en stor svart, äkta spetsschal kastade några skira draperier. De dunkla och matta färgerna i denna drägt framhöll bennes lysande fägring, i hvilken något obeskrifligt vekt och barnsligt blandade sig. Hon hade räckt sin lilla handskklädda hand mot fru von Seboden och med lätt framåtböjdt bufvud, från hvilket håret föll ner i några yppiga, hbalfkrusiga lockar och ett leende öfver de öppnade läpparne, lutade hon sig emot sin svägerska, som vore hon förtjust att der finna ett skydd mot de många blickar, som vore riktade på henne. Det låg en viss triumferande klang i fru von Sebodens röst, då hon sade: Min svägerska, fru Denkwart, grosshandlare Denkwart! Hvarpå hon fattade Agathas hand och förde henne högtidligt fram till soffan, för att der intaga andra hörnet bredvid fru Levertin. Den utmärkta författarionan vände sig till Agatha, der hon efter några frågor, huru dennafann Stockholm, började göra ewt kort förhör om engelska eller franska litteraturen mest gillades. Agatha svarade undvikande ait hon endast helt obetydligt sysselsatt sig med utländsk litteratur; men att hon fullkomligt väl kände fru Levertins arbeten, Acks, sade Agatha med-en Half suck, i