Aftonbladet – 14 juli 1870, sida 2

er lätta prat och den kufvade vrede eller ångest hvarmed hon ofta mottagit hans ridderliga galanteri. Martina gick leende fram till baronen — kosta hvad offer som helst, hon skulle veta hvilket hemligt samband som fanns mellan dem båda. TJUGONDE KAPITLET. Dagen innan herrskspet Deukwart skulle lemna Stockholm medförde en viss uppståndelse i fru von Sebodens hus, Den vittra damen hade den dagen helt och hållet släppt Pegasens betsel och i stället fattat i hushållstömmarne. Martina syntes ofta i köket, der hennes faster än gjorde upp en förteckning på charkuterivaror, än smakade på hönsragouten och än drog sin kokerska til! räkenskap för hvarest den eller den tolfskillingen tagit vägen. Mitt söta barn, du får väl snart tänka på att göra toilette! Sätt på dig den biåa sidenklädningen, den är så charmant... ja, det dröjer väl inte så länge innan baron Raben kommer, — och fru von Seboden gjorde en blinkniog af bemligt förstånd mot sin brorsdotter. — Jag erkänner det jag hade gjort upp en hel liten roman under ditt vistande här... mitt hus skulle blifvit en tummelplats för intriger, körleksbref, buketter och förvecklingar. .. Faster har en så liflig fantasi! Det är också min största skatt! Jag fr visst inte stolt öfver den; men jag tackar Gud för den förmåga jag fått -— gen är kanske inte allom gifveu. Nej, ostron bryr jag mig inte om, de äro så dyra och jag vet att fra Wilson för sin del åtminstone skulle äta opp ett par tjog. Ja, att du gått och törlotvat dig! Jag har skrifvit så mycket öfver kärleken... i