Aftonbladet – 13 juli 1870, sida 2

EBES Se Den ställning, hvari den spanska frågan så plötsligt försatt makterna, liknade ej så litet en återvändsgränd. Er följd at felsteg, Prims förstockna spel, den franska diplomatiens sorglöshet och Tnilerieskabinettets oförsvarligt häftiga sätt att upptaga saken, hade bragt henne i det skick att ingen af de tre makterna, utan en påkostande uppoffring af sin nationalstolhet, kunde taga ett steg tillbaka. Preussen, com säkerligen skulle gifvit efter för i foglig ton framstälda reklamationer, skulle svårligen genom hotet om krig låtit aftvinga sig ett förbud för en prins, som, om han också ej är befryndad med dess konungahus, dock bär samma namn och är preussisk undersåte, att antaga spanska kronan, och att Aragos förutsägelse i afseende på Spanien skulle gått i fullbordan, ser man af den fasta tonen iutrikesministern Sagastas cirkulär. Det fanns blott en utväg ur denna pimpasse, och det var om prins Leopold, som redan till Madrid insändt sitt samtycke till anbudet, kunde förmås att återtaga det. Detta har nu lyckligtvis äfven skett. Ett i dag på förmiddagen ingånget telegram från Paris berättar nemligen, att spanska sändebudet Olozaga i går officielt meddelat hertigen af Gramont, att prinsen af Hohenzollern afstår från sin kandidatur till tronen i Madrid. Ett senare telegram antyder visserligen att man på vissa håll i Paris skulle vara benägen att ej anse frågan dermed löst, och en ny interpellation är till och med väckt i kammaren, som tyckes ha till syfte att vilja hålla tvisten vid lif; men det är dock ej mycket troligt att franska regeringen skall sjelf på detta sätt vilja gifva stöd åt den framkastade misstanken att hela denna hohenzollernska affär, hvarom gjorts så mycket buller, endast varit en förevändning. Den nya ministeren i Belgien har börjat sin förvaltning af ärendena med ett populärt steg. Hon har förmått landets primas, erkebiskopen af Mechelen, att anbefalla inställandet af den jubelfest Brässels presterskap ämnade anställa till minne af det 1370 föröfvade judemordet, eller som händelsen på det kyrkliga språket heter: miraklets heliga sakramentp. Denna tillämnade demonstration hade väckt en sådan storm af ovilja i hela.landet, att alla andra händelser trädt i bakgrunden derför. En korrespondent från Brissel skrifver derom den 7 Juli: Sedan några dagar hade det rykte blifvit utbredt, att den tillämnade jubelfesten i anledning af den deraf framkallade förbittringen ej skulle komma att ega rum. Men då festkomitn å andra sidan fortfor att göra storartade tillrustningar till processionen, trodde man temligen allmänt, att utspridandet af detta rykte endast hade till syfte att insöfva motståndarne. Detta hade dock ej lyckats. De hade tvärtom rastlöst fortsatt sitt krig. Inom en vecka såldes till ett högst billigt pris ej mindre än 20,000 exemplar af populära skrifter till folkets upplysande om festens verkliga betydelse. För samma ändamål höllos dagligen populära föreläsningar såväl på franska som flamländska språket. De voro besökta af tusentals personer. Man lät på dessa möten ultramontanerna sjelfva taga till ordet, för att höra hvad de hade att andraga till sitt försvar, hvilket gaf dessa föreläsningar, eller måhända rättare sagdt debatter, ett synnerligt intresse, då klerikalernas uppträdande follständigt visade svagheten af deras skäl. Från den 9 skulle dessutom ett folkårama gå öfver scenen på Stora teatern. Dessutom bade ett utskott bildat sig, för att den 17 på aftonen anställa ett storartadt fackeltåg till platsen der 1370 de olyckliga judarna bestego schavotten för att der afsjunga en