Aftonbladet – 13 juli 1870, sida 2

sarne måste blifva hufvudsaken och skjutvanor måste finnas tillgängliga i alla delar af landet. Kring målskjutningstaflan skola lå på lämpliga och bestämda tider församlas oåde gamla och unga, både militärer och civile, och anordningen måste vara sådan, att man företrädesvis tager vård om yngingarnes utbildning i den för striden så vigtiga skjutkonsten. Gevär, ammunition och undervisare måste således finnas på stället, och detta bör icke kunna möta några egentliga svårigheter, då staten, kommunen och den enskilde häri hafva ett gemensamt intresse och då kostnaderna i förhållande till ändamålet ej kunna blifva betydliga. Jemte målskjutningen kan man då äfven, hvad tiden medgifver, öfva manöver och i förening dermed de numera i hög grad förenklade och lättlärda handgreppen, på hvilka visserligen icke någon synnerligt vigt behöfver läggas. Fäktöfningar, brottning, kapplöpning, språng och andra fria kroppsöfningar låta äfven härmed förena sig, och det hela kunde erhålla den på en gång tarfliga och festlika karakter, som. väl höfves ett icke rikt, men om sin sjelfständighet och sin ära ömtåligt folk. Ynglingarnes skyldighet att, så vida giltigt hinder ej förekomrher, vid dessa öfningar infinna sig måste dock jemte föräldrars, målsmäns och husbönders skyldighet att tillhålla dem detta, i lag fastställas, så framt det framgent skall kunna blifva något allvar härmed, och lämplig Ikrontroll måste häröfver utöfvas. På detta sätt komme skarpskytteväsendet att utgöra en fast och beståndande del af hela nationalförsvaret, och dess fortvaro blefve då betryggad. Det komme att uppfostrande ingripa i nationalkraftens utveckling, bibehållande härunder för de äldre, de fullmogna männen, sin karakter af frivillighet, utan att det derigenom löpte fara att i brist af nyhetens behag efter hand småningom dö bort, för att sedan i behofvets stund — men då sannolikt för sent — återuppväckas.