Aftonbladet – 13 juli 1870, sida 2

då jag är trött? Hon räckte åter sina båda små händer leende mot honom och drog honom intill sig. Den veckiga, släpande klädningen föll i långa, vågiga konturer omkring hennes fina gestalt och några vandrande solstrimmor kastade öfver hennes mörka hår en svag purpurskiftning. Ja, Agatha, det är inte utan att jag önskar du måtte tröttna på detta kappsäckslif och detta kringströfvande. Jag har svårt att vara ifrån mina affärer under fjorton dagar; och tänk nu är det redan tre veckor vi varit här. Men, min älskling — herr Denkwart betraktade icke utan en viss oro hennes leende skönhet — om du ännu vill stanna en tid, så får jag naturligtvis inrätta mig — du förstår, jag vill inte lägga nägot tvång på ditt tycke, likväl gjorde du mig en verklig tjenst, om du snart ville bestämma dig för att resa hem. Hon skakade det mörka hufvudet. Jag är bra olycklig, som fått en tyrann till man. Men hvad kan väl en stackars, vek vinna göra i sådant fall, annat än underkasta sig den kraftigare viljan? Och hvad värre är — det kan finnas de, som tycka om sitt slafveri! Hon blickade fortfarande på herr Denkwart medan hon drog honom ännv närmare intill sig. På samma gång vi således böja oss för en fast karakter så ha vi kanske nog svaghet att beundra den. Åhja, nog vet jag alltid hvad jag vill sade herr Denkwart icke utan tilltredsställelse. Och om du snart kunde bestämma dig... Det är alldeles omöjligt, svarade Agatha, och tillade efter ett litet skälmskt dröjsmål: jag öfverlemnar detta åt dig och reser, om du så tycker, redan i morgon. Martina gaf sin stytmor en torskande blick: Hvad kan orsaken vara till att hon så plöts ligen vill resa hem? tänkte den unga flickan,