Aftonbladet – 13 juli 1870, sida 2

det synes som om hon alldeles skulle ha glömt baron Rabens och mitt förhållande — är det då alldeles utan vigt? Kan jag så helt och hållet ha misstagit mig? Martinas ögon sågo fortfarande med ett visst tankspridt uttryck bort till de båda talande, som nu sutto bredvid hvarandra på soff.n. Och du skulle inte göra några sura miner, Agatha, om jag till exempel sade: Om trenne dagar resa vi således ? Ja, hvad tror du sjelf om minerna! Hon hade vändt emot honom sitt späda barnsliga anvsigte och blickade på honom med de klara, glänsande ögonen. Jag har den bästa hustru i verlden! sade herr Denkwart och strök hennes gropiga kinder. Det är således afgjordt med hemfärden. Agatha nickade. Det låg en viss matt glans öfver hennes leende, icke olikt ett strömoln som på en sommardag skymmer solen och hennes kind hvilade tungt emot hans axel. Du behöfver bestämdt lite ro, Agatha. Om vi skulle lemna dig på en sturd? Herr Denkwart såg bort till Martina, som långsamt hade rest sig från stolen, Kan hon vara sjuk? tänkte hon och gaf Agatha ännu en lång, forskande sidoblick, gler har hon fått någon ny ide, som undantränger alla andra, Och om så är, står den i sammanhang med hennes plötsliga håg för hemresan ?2 Agatha blickade en sekund bort på den slutna dörr, genom hvilken hennes man och Martina nyss hade försvunnit;hon drog andan djupt och lik en ung panther var hon med få steg framme vid fönstret, der hon hastigt fattade det lilla sammanvikta brefvet från HJine som Martina så länge lekt med och till sist velat nödga henne att läsa.