Aftonbladet – 12 juli 1870, sida 3

ondergifvet lidande — hon var så van att bl misskänd af Martina och hon mumlade någo om att: hennes vänliga afsigter alltid bletv trampade under fötterna. Nej, för all del, tala aldrig mera ur der tonen till mig! bad Martina alltjemt leende Jag missförstår verkligen inte de der vän liga afsigterna; ty jag är fullkomligt öfver. tygad att ni af en eller: annan orsak int önskar mitt giftermål med baron Raben. Agathas ansigte var till hälften doldt a hennes hand; men hennes ögon hvilade fortfarande på Martina, som återtog: Likasom jag är öfvertygad att ni af er eller annan orsak lofvat honom att till de bieta rekommendera hanps förtjenster hos mig — jag skall aldrig låta honom förstå motsatsen, derom kan ni vara förvissad — och ni kan nu upplysa honom att er kommissior lyckats. Du älskar honom då? sade Agatha dröjande. nn jag inte sagt, att jag ej känner mig sjelt!a Och du vill gifta dig med honom... utar kärlek ... så ung, och inte det ringaste romanesk! Agatba hade lagt hufvudet till. baka mot en kåsös och betraktade ömson den lilla Jakerade tåspets, som stack fram under bennes veckiga klädning, ömsom der unga fickan, som meden bekymmerslös mir fortfor att vända det sammanvikta papperet! emellan fingrarne, medan hon svarade: Romanesk är i vår tid ett gammalmodigt ord. — Ni oeh jagäro alltför moderna för att tillåta våra känslor ledas. af något annat är beräkning — och så göra de flesta, den ena gifter sig således för att få en rik man, der andra är sällskapssjuk och tycker det är ledsamt i längden att gå så der ensam, den tredje för att alldeies få draga sig ur stora