Aftonbladet – 11 juli 1870, sida 2

att han syntes tillfreds, om timmarna framskredo med en snäckas enformiga kretsgång endast han finge gitta orubbad i sitt skal — att han hade nog af sina göromål och studier, vid hvilka han oupphörligen tyckte: glömma att hon fanns till; Hon skulle aldrig bli för honom detta andra jag, efte hvilket hennes hjerta trängtade; den sympat hon drömt om skulle aldrig bli verklighet — gissade önskningar, dejade fröjder och tröstade sorger — äktenskapets skönaste del — skulle icke tillfalla henne; hennes make skulle aldrig fordra hvarken deltagande elle uppoffringar. on skalle måhända öppet talat till Edvard om allt det som oroade och plågade henne i fall hon icke känt sig tillbakabållen ef er fruktan att misshaga fonom — en froktan som egentligen uppstått hos henne i samma ögonblick hon hörde det framkastade förmodandet om Edvards och Agathas fordna förbindelse med hvarandra, Att Edvard hör bekännelsen om hennes kärlek framkallade ännu mera denna bristande sjelfillit, på samme ång hop kände ett skarpt stygn i sin själ Måbne ban änng ä Agatha? Under de tysta och mörka timmar hon så grubblade, fsttade hon många förnuftiga föresatser; hon ville i sitt bjertas innersta dölja de rörelser, hvilka endast skulle förbittra den hon varmast önskade behaga. Hon darrade för framtiden, ptan att rätt veta hvarföre hon råkade i en feberaktig sinnesretning, i hvilken hon ömsom kände tt starkt missnöje med sig sjelf öfver sin oförnöjsamhet. Barde hon icke Fera lycklig, förenad med den bäste men, som, om Han pckså icke agydade henne eller bokstafligen bar hbevne på sina händer, eller talade ett känslofullt nonsens, likväl alltid bemötte henne med en lugn tillgifveohet! Ja, hon föresatte sig att vara