Aftonbladet – 11 juli 1870, sida 2

mande från honneg sida säkerligen skulle föreFallä honom som en plågsam efterhängsenhet. Den kärlek hon trånade efter skulle hon aldrig kunna väcka, denna kärlek, som eger bestånd under lifvets många vexlingar och skiftep och som renad från jordens stoft blir odödlig som våra själar, På de trenne dagar Edvard varit borta hade Helene hunnit långt i ett sjelfplågeri, som fördref hennes sömn om natten och hennes ro om dagen. När hon emellanåt satte sig ner för att i lugn öfvertänka den korta tid, som förgått sedån hon lemnat föräldrabemmet och fann att Edvard städse visat henne en vänlig och uppmärksam ömhet, så blygdes hon måhända öfver sin dårskap; men hade icke kraft att föria a den! Uppfestrad i ett hem, der man på allt sätt fiort sig besvär att tänka för henne, på samma gång man hållit hernes handlingar under e sorts allvarligt förmynderskap, hade hennes brist på sjelftörtroende uppstått och utvecklat sig, Till följd häraf föll det henne icke in att söka ståna sig menan Edvard och Agatha; hon kunde tiga och sörja, men icke strida och spgra; och hop täpkte icke en sekund på att med koketteriets och behsgsjukans vapen kämpa mot en qvinna, som hon fann bundra gånger sköpare pch tusen gånoer älskligare än hon sjelf, och han upprepade oupphörligen: — Allt det här bör inte förvåna mig, huru skulle också jag kunna vinna och törtjena hans kärlek. Men det låg sorg i denna undergifvenhet, som blekte kepnes kinder och gat åt hennes ögon en matt lan. b Under dessa dagars fantasier och ensamhet sökte hon icke några förströelser ntom hus. Och då hcpngs mor en gång tittade till hence, skyllade hon på hufvudvärk och låg tilla på en soffa, ntan att känna sig glad