Aftonbladet – 9 juli 1870, sida 2

ienne imed den aktning ett folks vilja somde If bestämmer öfver sing öden, Har rätt ätt pli ra. Men på gammå gänk yl böla oss!ie ör det spanska folkets suveränitet, den endå ko ehöriga domaren i dylika frågor, kunna vilhv j undertrycka en rörelse af öfverraskning) hö lå vi se Carl V:s spira anförtros åt en preusvi isk prins, en sonsön till en prinsessa af fa-lat niljen Murat, hvars namn endast genom ltic orgliga minnen är fästadt vid Spanien. bå För att förstå allusionen i de sista raldr lerna måste man erinra sig, att prins Leo-ra old — ty det synes nu werkligen vara han ty h icke den Yngre brodret prins Fredrik ej nh är i fråga — både på fädernet och mösa lernet står i skyldskapsförhållände till falt iiliea Bonaparte: Hans färmor var nem?lye igen prinsessan Åntoinette Murat, en dotli er till Napoleons namnkunnige svåger och sj vytterigeneral, sedermera konungen af NeI ne pel, liksom hans inor, en Badisk prinsessa, lot ir en dötter till Stephanie de Beauharnais, T, Yapöleons adöptivdotter. Hela anspelningen !m synes för öfrigt ej synnerligt lycklig. til I Paris ser man raturligtvis Bismarck unler alltsammans. Det är, försäkrar that, de en djupt genomtänkt plan af den listige kanslern på Varzin, som trots sin sjuklighet oupphörligt spinner nya planer till Frankrikes förderf. Denza Hohenzollernska kandidatiöt fösktifver öig, äger man, ej först från igår. Revolutionen i Spanien, Isabellas störtande och utslitandet af den ena kandidaten efter den andra är trån början till slut en enda stor preussisk intrig, hvartill mot dord:e gifvits från Berlin och utförd med preussiska penningar. Man eriorar i detta fall om, huru hr Rancez, Spaniens ; adebud i Berlin och som ansågs li ga djupt inne med Bismarck, straxt etter revolutiovens utbrott blef utnämnd till guvernör i Cadiz, hvaröfver de namnktinoniga preussiska subsidierna kommo. Det såg visserligen på den tiden ut som döt var hörtigeh af Montpensier som hr vön Bismarck protegerade; li men det är nu stäldt utom allt tvifvel, mena dessa väl underrättade, att detta endast var diplomatisk dunst, att man med denna uppmuntran endast afsåg att slita ut Montpensier som alla de andra, och att den rätta kandidaten redan då var prinsen at N Hohenzollern, 0. 8 Y. . ) Den ehkla, Sig sjelftnaht erbjudande frågan: ined hvad rätt Fraokrike vill inblanda sig if ett annat sjelfständigt folks inre angelägenheter, synes ej, märkvärdigt nog, i den krigiska kammarsessionen i torsdags ha framstälts af någon talare, så frawt det ej skett genom någon af vensterns talare, hvilkas yttranden telegrafen endast ofullständigt antydt. Frågan betonas dock redan skarpt af korrespondenter till utländska tidningar, och en Pariskorrespondent till Independance kan till och med ej inse, att här är anledning till ett samfäldt uppträdande at makterna i den europeiska jemnvigtens intresse. Man vill, säger man, vädja till ett slags europeisk skiljedom för att hindra deöna kandidatur. Man inser ej med hvad rätt Europa skulle vilja bindra Spanien att, om det vill, taga till konung en preussisk prins hellre än en fransk eller en italiensk. Man förstår ej heiler hvarför denne prins, ehuru preussare till börden, skulle, sedan hän väl komrnit på tronen, sysselsätta sig med några andra intressen än det lands som han styr och hvil-, ken fördel han skulle ha utaf att förblifva. Preussens vasall. Jag tillägger att denne furste, äldre bror ti!l fursteo af Rumänien och katolik — hvilket gör denna kandidatur I I möjlig — är gift med en mycket vacker och mycket ärelysten prinsessa, född i Portugal och som aldrig besöker hofvet i Berlin, emedan hon ej viil beqväma sig till att der uppträda i en lägre rang; hon föredrar att qvarstanna vid hofvet i Disseldorf. Hvad gemålen beträffar, anses han ej på hufvudets vägnar vara någon person af politisk betydenhet, och det är af denna anledning, säger man, som marskalk Prim skall hoppas kunna behålla ett stort inflytande öfver honom. Men af hvad man känner om den blitvande drottningens tänkesätt och karakter är det föga utsigt till att Spanien blir nägot annex till det nordtyska förbundet. Men hvad betyda väl alla dessa skäl? Sedan den kejserliga regeringen hvilar på sin orabbliga grundval ar 7,500,000 röster, känner hon blott ett enda behoft, rädslans. Hon måste ständigt skapa sig något fantom. I går var det den orleanska fågelskrämman, i dag är spöket en Hohenzollern., Frågan om de orleanska prinsarna har gifvit anledning till en py söndring inom venstern. Den under Favre och Grevy stående fraktionen, kallad den slutna, till skilvad från Picardernas eller den öppna venstern, har klufvit sig i tvenne till följd af en mellan de båda cheterna uppkommen skarp meningsolikhet. Medan nemligen Favre, liksom Esqui108 och ett antal andra af partiet, öppet uttalade sig för förvisvingslagens upphäfvande, satte sig Grövy, Arago, Garnier-Pages m. fl. på det bestämdaste deremot. Deona meningsstrid erhöll en förbittrad karakter derigenom att Grevy under debatten tillät sig att beteckna Jules Favre som monarkiens blinda verktyg och medbrottsling (dupe et complice), då han förklarade sig ångra sitt samtycke till lagens stiftande och nu ämna rösta för dess upphäfvande. Favre, som dessa ord synas ha gått djupt till sinnes, har dragit sig tillbaka från mötena vid Rue dela Soutdidre. Bemödanden äro dock å bane för att försona de bäda gamla politiska vännerna. Några fursteresor ha under den senaste veckan tilldragit sig en mer än vanlig uppmärksamhet. Kejsar Alexander af Ryssland har på återresan från baden i Ems i Varsjav uppvaktats af erkehertig Albrecht af Österrike, som på kejsar Frans Josephs befalluiag för detta ändamål ditrest. — Detta möte har så till vida märkvärdighet som det är första gången sedan brytniogen under det orieataliska kriget som några artighetsbe. tygelser af detta slag blifvit vexlade mellan l E j ; j å i t ! 1 q Å I! 1 t i 1 några sympatiserande ord om käns!or i allmänhet och svikna känslör isynnerhet, hade de följt Martiva och snart voro alla i fall! verksamhet att ge hvarandra handräcknin-; gar och råd. — Den brokiga massan af moui seliner, siden och band försvann småningom 1