Aftonbladet – 9 juli 1870, sida 2

Låt vara att han uppe på kullen verkligen ähörde vårt samtal och äfven att detta väckt hans första tankar på att söka dig, så inser jag inte att detta kan göra dig ledsen. Kärleken skall väl ha någon börjana... Ja, mångahbanda orsaker föra till målet, sade Agatha gladt. Ack, hvarföre skulle jag sitta här och tala om för dig den der dumnheten!, — Hon stampade otäligt med sina små fötter. — Jag är riktigt and på miz sjelf! Oroa dig pu inte, min snälla Helene, jag skulle då bli alldeles otröstlig!...... Låt oss antaga att han verkligen sofvit...s Eller att ban varit alldeles stendöf, ifall detta kan göra dig någon glädje, Helene.n Du skämtar då öfver allting, Martina! sade Agatha med en skakniog på sitt mörkå hufvud, . Att trösta der ingen tröst behöfves, förefaller mig som ett ännu större skämt — Den unga flickan gaf sin styfmor en liten ironisk blick, i det hon gick ut i ett närgränsande rum, der hon med verksam hand började hjelpa sin faster, hvilken höll på med att ur klädskåp framtaga: klädningar och framdraga koffertar. Då och då afbröt henne den gamla damen med ett: Nej, lägg inte den hvita klädninsen i betten — eller: Det der garnityret blir vackert till den blå florsklädvingen, — ler: Säg Florentina att jag sjelf virkat det här bordtäcket till henne... Ja, herre Gud, nin flicka, hvad jag skall sakna dig! Vid detta ista utrop, som blott något varieradt skedde t och ofts, kunde Martina temligen hårdrändt klappa hennes kinder, eller hastigt vänga om med henne, eller göra någon anlan häftig manöver, som tyr 3 bekomma. jem särdeles väl och lugnande inverka på! em båda. Sedan Helene och Agatha vexlat ännu