Aftonbladet – 9 juli 1870, sida 2

Den plötslighet, hvarmed den hohenzollernska kandidaturen uppdykt, har fått sio förklaring. Det synes ha varit Prims afsigt att först längre fram, sedan saken genom underhandlingar med makterna blifvit vederbörligen planerad, presentera sin nya kandidat för spaniorerna och Europa (som man erinrar sig, var tre månader den frist, inom hvilken ban i cortes förband sig att skaffa Spanien en konung). Men en händelse gjorde att saken blef i förtid röjd, och hvad som först en eller par månader härefter skulle skett måste göras nu strax. Franska regeringens uppmärksambet hade nemligen, om man får tro en vanligen väl underrättad korrespondent till Indgpendance belge, blifvit fåstad på den under senaste tiden ovanligt täta telegramvexlingen mellan Madrid och Berlio; man fattade misstankar; hvarken telegrafhemligheten eller chifferspråket vållade pågra svårigheter, och så kon man den Primska underhandlingen på spåren. Kejsaren, som i denna förnyade negociation med det lilla hofvet i Disseldorf hittills lemaats helt och hållet utom räkningen, tog mycket illa vid sig och skickade genast efter Gramont, som i gin tur fick brådtom att uppsöka frih. von Werther och hr Oiozaga, Preussens och Spaniens ambassadörer i Paris. De voro eller låtsade sig vara lika öfverraskade som franska utrikesministern och förklarade att saken vore dem en fullkomlig nyhet. Vreden i Tuilerierna gaf sig redan samma dag luft i en kort artikel i Conslitu!ionnel, som anses ha till författare eller åtminstone till inspiratör hertigen af Gramont sjelf. Den lyder: Underrättelser som synas oss trovärdiga gifva vid handen, att emissarier från marskalk Prim i dessa dagar begifvit sig till Preussen till prinsen af Hohenzollern för att erbjuda honom Spaniens krona, som hans höghet skulle ha mottagit. Vi veta ännu ej, om marskalk Prim, då han tagit detta steg, handlat i sitt eget namn, eller om han af de spanska cortes eller regenten erhållit något uppdrag. Också afvakta vi närmare underrättelser för att bedöma en händelse hvars vigt ej skall undgå någon. Om, såsom alit låter förmoda, marskalken handlat utan uppdrag, har denna hän delse endast dimensionerna af en intrig. Om deremot den spanska nationen godkänner eller tillstyrker denna åtgärd, böra vi betrakta sa ANAR ETT vann NA ANTAR NN ANAR NOR