Aftonbladet – 8 juli 1870, sida 3

Bergslagsbanan. Få jernvägar i hela Europa och ingen i Sverige förtjenar i så hög grad detta namn som den föreslagna banan från Stockholm förbi Norbergs malmfält till Grängesberget. Enligt officiella uppgifter kunna vid Sveriges samtliga grufvefält, belägna inom bebodda trakter; --medfältens bestånd årligen brytas omkring 60 millioner centner jernmaälm. Häraf kan med em famns afsänkning årligen brytas vid Norberg omkring 10 millioner centner, vid Grängesberget 18 samt i Ludvika och Norrberke socknar mellan sjöarne Wessman och norra Barken omkring 7 millioner, tillhopa omkring 35 millioner centner eller mer än 58 procent af hela det bebyggda Sveriges malmtillgång. Malmen håller vid Norberg 45 proc. jern, vid Grängesberget omkring 65 proc. och vid derifrån norrut gående fält omkring 50 proc. jern. Brytningskostnaden i stort utgör vid Norberg 10—15 öre, vid Grängesberget 5—10 och vid de norra fälten 8—12 öre centnern, således både rikare malm och lägre brytningskostnad än i England, Skotland och Belgien, hvilkas största malmtillgångar hålla 30—40 proc. jern och brytas till ett pris af 10—30 öre pr centner malm. Denna trakt är det gamla jernbärarland, som från hedenhös ända till för 200 år sedan lemnade mera jern än något land på jorden. Detta är den skattkammare, hvarur Sverige under sekler hemtade medel att uppehålla krig med mäktiga grannar. Ända till sista årtiondet har denna trakt utgjort den vigtigaste delen af Stockholms naturliga handelsområde och vi finna alltid-att hufvudstadens handel, näringar och sjöfart blomstrat, då mellersta Sveriges bergslager haft god afsättning för sitt jern. Det är dessa bergslager, som nu. genom en jernväg skola väckas till nytt lif och vi skola visa, i hurn hög grad icke blott Stockholms utan ock hela Norrlands framtida utveckling häraf är beroende. SAT Genom flera. års lång och sorglig erfarenhet synes man ändtligen äfven hos oss börjat komma till den åsigt att under nutida utveckling af näringar, handel och industri ett land med så nordligt läge som Sverige, hvars beprisade vattenkommunikationer äro frusna under en tredjedel eller nära hälften at-året, icke längre med framgång kan uppträda på verldsmarknaden, om det ej skaffar sig ständig tillgång dertill genom jernvägar från källorna för landets hutvudnäringar till väl belägna exporthamnar, att på kortaste väg frakta råämnena till förädliogsplatser och de för handeln färdiga artiklarne till bästa marknad. Vi hafva redan byggt många och långa stambanor, men hvad hafva vi väl derpå vuonit? Ännu ej stort, ty våra mesta banor äro dragna genom jordbruksdistrikter, der man under några veckor afskummar resul taterna af hela årets arbete. Dessa banor gifva dock redan nu, få år efter öppnandet, tre procent i nettovinst utöfver drifkostnaden och man kan beräkna den dag, då de lemna full ränta på hela anläggvingskapitalet, oberäknadt den lyftning de gifvit tolk och land, först genom att minska en betungande forsling, som sög musten ur bonden likaväl som ur hans jord, medan den hindrade honom att rättan tid förmånligt afyttra sina produkter och sedan genom att begagna den vunna tiden till förbättradt jordbruk och höjande af jandets industri. Det drar någon tid, innan man lå utomhus får se frukterna af dessa stam