Aftonbladet – 7 juli 1870, sida 2

tigt, och hennes ansigte hade återfått sit barnsliga och lugna uttryck. Ni gaf er ut för rik, ni bländade mig me er elegans, edra små, spetsade mustaschei edra blanklädersstöflor och fina parfymer ver kade på mitt stackars svaga hufvud som et kolos — det dunstar bort, om man i tid få loft. Ni var så god och drog försorg derom Jag är fullkomligt botad. Ingen kan högre än jag glädja mig åt d lyckliga omständigheter, hvarunder jag åter finner fru Denkwart! Och det var för att se min lycka på när: håll... Som jag trängt mig hit. Jal Och baron har ingen annan önskan i bakgrunden ? Agatha lekte med sina handskar, medar kindens gropar blefvo allt skalkaktigare. Fra Denkwarts skarpsynthet låter aldrig förneka sig, svarade han skrattande, mern vi skulle kanske kunna tala ostördare med hvarandra i något närgränsande rum ? Nej, vi tala med hvarandra här under dansen! Min styfdotters ögon följa oss med en viss nyfikenhet. Den unga damen påstod nyss att hon läst i mina ögon det jag kommit bit, för att försona någon slags förseelse emot er. — Akta buketten, fru Denkwart! Hur kan man ha bjerta att plocka sönder en så vacker Camelia ?, Jag frågar ännu en gång, hvad önskar baron? sade Agatha kort. Att fru Denkwart måtte bli min bundsförvandt! Jag talade nyss om min fattigdom .. ag, som mången annan, — han betraktade Agatha med ett litet egendomligt leende, — får tänka på att reparera den fatala bristen, som, när jag dertill lägger en oerhörd mängd skulder, hvilka förorsaka mig sömnlösa nätter