Aftonbladet – 7 juli 1870, sida 2

Under franska kammarens debatt förliden torsdagom armekontingenten uppträdde Thiers två gånger, den andra för att bemöta Jules Favre. Då vi i går återgåfvo ett längre utdrag af dennes yttrande, böra vi äfven för fullständighetens skull gifva våra läsare del af hans berömde antagonists. Sedan krigsministern marskalk Leboeuf besvarat GarnierPages, tog den gamle Juliministern till ordet. Ingen kan — sade han — hysa något tvifvel om mina politiska åsigter, ty jag har städse försvarat de friheter, jag anser nödvändiga, och änvu nyligen drog jag ickeibetänkande att rösta med en minoritet af 35 mot en majoritet af 200Jag törstår att stå fast vid mina åsigter, men i denna sak måste jag förklara mina ärade vänner af oppositionen, att de misstaga sig. Jag önskar freden, emedan kriget nu skulle bli ett allmänt krig, som skulle medföra förfärliga olyckor. Brottslige skulle de, som hade den oklokheten att släppa lös dess demon, vara i civilisationens, i mensklighetens och i Frankrikes ögon. Jag är också öfvertygad om, att regeringen icke önskar krig; men veten I, mina herrar, hvarför freden upprätthålles? Det är derföre att vi äro starke. (Mycket bra, mycket bra). Jag har alltid omsorgsfullt haft mina blickar fästa på tillståndet i Europa, isynnerhet efter 1866 års ödesdigra händelser, och jag ber er komma ihåg, att då den Luxemburgska frågan uppstod, kunde Frankrike icke förskaffa sin mening aktning, derföre att det icke var så rustadt, som det borde vara. Jag har icke alltid gillat de åtgärder, marskalk Niel vidtagit, men man måste medgifva, att han har gjort sitt land stora tjenster, och att det är hans krigsrustningar man har att tacka för fredens bibehållande. Om I viljen hafva fred, måsten I derföre vara starka. (Mycket bra, mycket bra!) Man säger, att vi stå på krigsfot, och frågar, hvarföre vi icke skulle föregå medgodt exempel och afväpna; men det är en villfarelse; vi befinna oss icke på krigsfot, och om någon utrikesminister skulle komma på den idn att tala om afväpning, skulle jag säga, att han var en oförståndig menniska och en ignorant. Afväpna, och man skall följa ert exempel, säger man. Men om alla menniskor — eller jag borde heldre säga: nästan alla menniskor — vilja ha fred i Europa, hvarföre har man då icke lyssnat till dessa uppmaningar till afväpning, och hvarföre har detta ord nu i 3 år klingat i luften utan att finna något eko? Förr hade Preussen en befolkning af 19,000,000 menniskor att förfoga öfver. Huru många har det nu efter de med de sydtyska staterna afslutna anfallsoch försvarsförbunden? Det har några och fyrtio. I stället för ett federativt Tyskland, som var organiseradt för freden, som var allsmäktigt till försvar, men alldeles odugligt till anfall, sen I nu en förfärlig militärbt. ilberer tree bairtnfiktettrte Miäestenktan