Aftonbladet – 6 juli 1870, sida 2

ren likgiltigt satte bort sitt glas och hon sade gladt: Om baronen talar på det viset om mina eröfringar, blir min man svartsjuk. Åh nej., försäkrade hr Denkwart, den åkomman lider jag inte utaf. Men skall du inte dansa francaisen, Agatha? , Jag bryta ett gladt lag? Aldrig! Otverste Stjernkrants är glad, om han förgäfves får söka mig. Man dansar endast skyldighetsdansar med en värdinna. Jag är inte gerna den som lägger sten på börda, och styrd af den principen skonar jag gerna mina gäster. Men mig ville du nyss tvinga... Med dig, Edvard, är det en helt annan sak! Balen är tillställd för dig och din unga fru, det är ju då en helt logisk slutföljd att ni också mäste dansa. Nå, se detta var då ett verkligt skäl för hvilket jag inte kan annat än böja mig! Ja, Helene, hvad säger du om den här frangaisen?, Han räckte handen mot sin unga fru. Jag har gjort underverk, sade Agatha gladt, jag har förmått en isbjörn att dansa! Hon följde det unga paret, i det hon gick förbi baron Raben utan att kasta en blick på honom, medan han sade efter henne: Om jag får lida öfverste Stjernkrants öde, fru Denkwart, så ger jag mig ingen ro... kom ihåg, jag söker tills jag finner! Agatba vände sig icke om, och det var ovisst om hon hört hans ord; ty hennes ansiste förändrade icke uttryck, under det hon med lätta. hastiga steg begaf sig till toilettrum Musiken från balsalen hördes derinne blott som ett svagt sorl. Agatha var ensam, bon stod midt i rummet och betraktade med glänsande, frånvarande ögon de ljusgröna draperierna och det starka Jjusskenet. Hon förde handen till hufvudet likasom gökte hon samla sina tankar, derpå närmade hop sig en för