Aftonbladet – 6 juli 1870, sida 2

j j i , latt det vore omöjligt att upplösa ett dyiikt -loch att genom diplomatien och förmedelst s I eofiska rörels olitiska debatten. Det var frågan om enj jre duktion af armebördorna. En något när-pa are redogörelse för ett eller annat af de ger ttranden som dervid höllos skall således ejl(L sakna intresse, Vi välja dervidi första rum-l wet Jules Favres tal, såsom bäst återgifvande I tvc sigterna i denna fråga ej blott inom det stora ty emokratiska parti i Frankrike, hvars för(vil nsta språkrör han är, utan äfven i hela et liberala Europa. Det var sedan Thierskri ter gifvit församlingen till bästa sina gamla lde sigter från 30och 40-talen om de stående li ec rmeerna såsom mätare af staternas styrka lde ch de bästa garanter för freden, endast här ke ch der uppfejade med slagorden Sadova ch Bismarck, hvilken sistnämnde han, ilke arentes sagdt, nu ej som förr kallar Fau-mi jacieux mr de Bismarck utan helt artigt mr de 3ismarck, cet homme de genie och om hvars te redskärlek han visserligen är öfvertygad, men bl: vars alia steg han dock anser nödvändigt !de tt bevaka med en stark fransk armå — det M rar, säga vi, efter detta stötande i krigstrumsa eten som den berömde deputeraden för Pa-lva is tog till ordet. st Vi strida i olika led, mina herrar,, så sat vörjade han, men vi äro, såsom man nyssde sade, öfverens om att önska landet storhet so ch trygghet. Vi önska att det skall vara lm yeredt på alla möjliga tillfälligheter. Vilde skilja oss åt endast i afseende på medlen; löt allas vårt syftemål är detsamma. Och först !te och främst skulle jag i stället för de offici-fr ella fraser, med hvilka regeringen ständigt m , önska att, när hon af befolkningen ar så tunga offer, hon då afger tydliga ki ringar öfver den politik, hon har följt. Enligt den högtärade herr Thierss mening sg: i sig Frankrike på fredsfot, och det sge a farligt, opolitiskt, stridande motni tiska pligten att förminska dess gt Men den högtärade herr Thiers n örbise, att denna ställning upp-k t genom 1866 års så allvarsamma hänjg ser... tl Vi önska i Jikhet med den högaktade herr In Thiers, att Frankrike må vara starkt ur miri litärisk synpunkt. Men för att en demokra-!n sk nation, som gör anspråk på att vara fri, ä skal! kunna betrakta sig såsom stark, måste t: hon framför allt vara beväpnad. Det erfor-i dras, att medborgaren jemte sin röstsedel har Ia ett vapen, och att han kan på samma gåvgln försvara sina åsigter och sitt land. (Larm.) lj: Om I beträden denna väg, äro vi villige att ln följa er, och denna politik skall förläna ly Frankrike en oöfvervinnelig styrka i Europa, o och det skall ega hvad vi förnämligast Ön-1 ska: en defensiv karakter. å Nyss yttrade den talare, jag genmäler, att ett rent defensivt system skulle vara ew fel; lr detta vore utan tvifvel sannt, om ett krig hotade oss; men då vi icke ha något skäll, till allvarsam fruktan, skulle ett annat system utgöra en brottslig dårskap, som vore olyck-s ig för våra finanser, för landets moralitet!, S j 1 l l och materiella välfärd; ty (och detta är ett problem, som vi ha att undersöka under debatten öfver budgeten) det är ej nog attl. säga: Frankrike måste vara starkt, man mäste äfven undersöka, huruvida icke det medel, som begagnats för att göra det starkt, rninerar det och förkrossar befolkningen. (oMycket bral, på venstra sidan). Rättfärdigas icke för öfrigt dessa anmärkningar at budgetutskottets och regeringens förfarande? Hr Thiers har förklarat, att en or militärbeväpning vore nödvändig för oss; en denna beväpning tynger svårt på beningen och ingifver henre icke någon kärlek till styrelsen; å andra sidan har herr Thiers icke tillfyllest förklarat, hvarföre denna baväpniog vore nödvändig, och han ill 2 att finna, att den skildring han gjort, icke är tillräcklig den åsigt han förfäktar. — att det segerrika Preussen, som utsträckt sitt välde öfver hela Tyskland, öfver en befolkning af öfver 40,000,000 meniskor, har en effektiv krigsstyrka, som alltid skali vara hotande för oss. Men medgifvet aggregat annat än genom den råa styrkan moraliska krafter föra ett för Preussen fruktansvärdare krig än bataljfältens, hvad intresse skulle väl dessa 40,000,000 menniskor ha att kasta sig öfver oss och bekriga oss? Den ärde talaren befattar sig icke med de nya förbindelser, som uppstå mellan folken genom handeln, a andans uppvaknande, den filoens framsteg, frihetens mäktiga fläkt. Om folkens säkerhet hvilar på täflan i vapenmakt, skulle rmonarkien — det är Montesquiea som säger det — försätta staternå i ett utblottadt tillstånd. Säkerheten ligger i sjelfva verket icke i största antalet soldater. Om det skulle behaga Preussen att väpna en million menniskor, skulle vi då anse oss nödsakade att göra sammaledes? (Ja, ja! Oväsen.) Det finnes ett sätt att ställa emot det, icke en million, utan två, tre millioner, och det vore att väpna hela nationen; hon skulie vara färdig att resa sig för att förena sig med denna defensiva armå, som vi tro oss behöfva. Det är en sorglig villfarelse att tro, att eu nation endast skyddas af sin krigsstyrkas beskaffenhet; hon skyddas framför allt genom sin styrelses klokhet och genom sin aktning för rätten. Härtill är af nöden att alla tro henne icke hysa några tankar på sådana krig, som en dynasti kan anse sig behöfva för att se sin ärelystnad och sin storhet till godo. (Talaren afbrytes.) ; Men na, hvarifrån kommer nu faran? År det från Berlin, är det från Florens? Om vi äro nog starka för att ej frukta dessa föreningar af folk, som en broderlig känsla drager till hvarandra, hvarför då väpna oss af misstroende till dem? Denna stora fråga är icke öppen, jag medgitver det, och jag kan ej afhandla den här; vi skola komma dit, och vi skola då fråga, hvad man gjort för freden. Det stora ordet NEN ASIM VISE MERITER iven Kkgiltiot satte bort sitt clas och hon sade: