Aftonbladet – 6 juli 1870, sida 2

protest. Tyst du, Helene, och låt mig föra din talan! Jag vill vara din sakförare... för resten kuona alla förtryckta sinnen påräkna mitt beskydd. Du anser således att Helene är... Eno nygift, högst olycklig fru! Är det en smekmånad, som börjar så här allvarlig och högtidlig, på en fest, enkom tillställd för att roa er? Men jag låter inte afspisa mig så ätt, och ni skolen just bli insnärjda i det ni ondviken! Bjud mig din arm, Edvard... Anton, visa samma uppmärksamhet mot Helene och låt oss slå oss ned i kabinettet. Ettlitet champagnerummel skall till en början fräsa bort alla seriösa miner. Lefve glädjen! Vänta, Agatba, bad hennes man, Martina och baron Raben följa kanske med! Men Agatha var redan ur rummet. -Ja, vi följa naturligtvis med strömmenp, sade Martina, som åter observerade det mörka uttrycket i Agathas ansigte. Kan hon verkligen vara så trängsint och afsky honom, för att han inte längre visar sig vara bennes slaf? tänkte Martina, i det kon tog plats midt emot Agatha. Baron Raben, min brorson, doktor Denkwart cch hans unga fru, presenterade värden. Baronen är en gammal bekantskap till min hustru, från bennes guvernantstid på Kallhamra,.. Edvard kastade en hastig blick på Agatha. Det var ett gästfritt hus, sade Agatha, var inte löjtnant Sivers samtidigt der med baronen ? Alldeles. Han komponerade en vals och ett oräkneligt antal mazurkor till fru Denkvarts ära och var illa betagen, stackars gos:e, han och många flera! Medan baronen talade, upphörde Edvard att forskande betrakta Agatha. Hennes ansigte ljusaade betydligt, när den unge läka