Aftonbladet – 6 juli 1870, sida 2

utaglig. Det heter visserligen, att styrelsen vig rterar under senaten, men den har sig dock der opet att på bivägar kunna gå med sinajoch amställningar direkte till generalguvernören, der sh eburu hithörande bestämmelser för när-her rande tolkas i den mera konstitutionella jnel ktniogen, fionas likväl anledningar för framstr den till ganska allvarsamma farhågor. Dessa tec ifro sig också, straxt efter styrelsens till-nes ittning, luft i en artikel i Helsingfors Daglad, som beklagade att regeringen hade,af rärtemot landets opinion och landtdagens nir nskningar, samt tvärtemot skolmötets och de: natens framställningar, blifvit organiserad inl led blott och bart afsättliga embetsmän. na Denna artikel, som råkat få passera ostrunit en af censuren, vållade stor uppståndelse ha ch åtal förordnades såväl mot tidningens utsär ifvare som mot artikelförfattaren, hr Donner. ett jen ansågs nemligen hafva innehållit klander st ot en H. M:s åtgärd, och alldenstund denna för ;rbrytelse icke finnes i missgerningsbalken oci örutsedd, har man, för att finna ett tillämpnå gt lagrum, tagit sin tillflykt till en analogilbe ch yrkat att på grund af densamma artifre elns omdömen må betraktas såsom — domval! h. Detta kuriösa mål väntar ännu på afgö-sk ande, men vederbörande hafva icke nöjt sig ta ned att åtala den misshagliga artikeln. Detlur äges, att densamma hade blifvit för kejsa-be en föreläst och att till följd deraf senaten fö iugnades med en rådig skrapa, hvilken åter dy sin ordning hade till följd dels en ännu de itterligare skärpning af censurtvånget, gif-re vande sig tillkänna genom oupphörliga in-lh: Iragningar af tidningar, dels i allmänhet en lta wfgjordt reaktionär tendens i alla styrelsens fö itgöranden. re Under de första månaderna af innevarande! m år hade trycket börjat kännas så olidligt, och den allmänna förbittringen deröfver blifvit så h intensiv, att den yttrade sig såväl genom flereI1 handa demonstrationer mot ordföranden i pressöfverstyrelsen, professor Arppi, som i det fi vid denna tid å bane bragta förslaget om en v petition till kejsaren med begäran om detlv odrägliga presstvångets lindrande. o Demonstrationerna mot presstvånget i all-u mänhet och mot hr Arppi såsom dess redla skap isynnerhet ha varit af måvgahanda art. v De togo egentligen sin början fettisdagen på v aftonen, då vi här ha någon liten tillstymmelse till karnaval, sådan våra nordiska lyn-n nen oeh vårt nordiska klimat det tillåta. s Denna gång begagnades tillfället att på in-s direkt sätt tillkännagifva det allmänna missr nöjet med presstvånget. Man uppvaktade j tidningsbyråerna med sång. Åtskilliga slag, r måttade mera direkt ät hr Arppi, väntade g honom dock snart. Savolax-Karelska afdel-c I s -— ningen af studentkåren, af hvilken br Arppi är hedersledamot, förberedde vid denna tid en större festlighet. Vid dylika tillfällen äro s hedersledamöterna af en afdelving alltid sjelskrifna gäster, men denna gårg uppstod, med i anledning af hr Arppis förhatliga betattning: såsom chef för censurväsendet, inom den Sa! volax-Karelska afdelningen fråga om huru: vida han skulle till festen inbjudas. Detta. ansåg man sig dock icke kunna undvika och han blef således bjuden. Enligt öfligt bruk inbjöd man jemväl deputerade från de öfriga afdelningarne. Underrättelsen att Arppi skulle blifva bjuden hade emellertid spridt sig till dem och det blef derföre nästan öfverallt ifrägasatt huruvida man under sådana omständigheter skulle sända några ombud till Savolax-Karelarnes fest. Några afdelningar beslöto, att deras deputerade skulle infinna sig, men genast åter aflägsna sig ifall hr Arppi kom tillstädes; andra åter beslöto att icke alls sända några deputerade emedan Arppi blifvit bjuden. Hr tfArppi, naturligtvis på omvägar underrättad om dessa för honom så föga angenäma öfläggningar och beslut, fann lämpligast att icke infinna sig på festen. Man vet förörrigt berätta, att han skall hafva mottagit från anhöriga och vänner de mest enträgna uppmaningar att afsäga sig sin berattning Jsåsora censurväsendets chef. Det omtalas sålunda bland annat, att en hans slägtinge Ifrån sin sotsäng tillskrifvit honom ett bref, med de bevekligaste böner att öfvergifva ett Iså föraktligt yrke.. En eller annan dag efter mottagandet af detta bref, mötte han en ,Ibland sina intimare vänner, som kom till Ihonom på besök, med orden: Se här mitt Isvar framräckande dervid ett papper, som Jdå vännen kastade blicken derpå, befanns lvara en af Arppi undertecknad afskedsan sökan från — lärarebeställningen vid uni; versitetet. Hr Arppi hade således gjort sitt TI val och bestämt sig för det yrke, om hvilket Ibans närmaste hade fällt så bårda ord, och hvilket biskop Schauman hade under pressI debatterna betecknat såsom sädant, att han Itrodde att vederbörande icke skulle finna någon i landet som ville utöfva det. Förslaget om den ofta omtalade presspetiItionen bragtes å bane ungefär vid samma tid som nyss omförmä!da händeiser passe-Irade. Hvilka de första upphofsmännen voro kan vara öfverflödigt att här nämna; nog af -Jatt saken, sedan den varit något planerad inom en mindre krets, gjordes till föremål för öfverläggning inom en större samling för saken intresserade, hvilka, ännu dock helt och hållet privat, diskuterade samt fastställde petionens ordatydelse samt beslöto att den skulle framläggas vid ett offeniligt utlyst möte, der Iden endast skulle undertecknas af dem som ville biträda densamma, men der den-ej finge diskuteras. Bland de första, som dervid satte sitt namn under petitionen, var J. W. SnellI man, hvilken blifvit från senaten aflägsnad at -lgrefve Adlerberg med anledning, säges det, af hans obenägenhet mot jJernvägspianerna. ; Hr Snellman är numera endast privatman och leder i egenskap af verkställande direktör den -Ifinska hyroteksföreningens angelägenheter. Till den sålunda här i hufvudstaden började rörelsen slöto sig hastigt ett stort antal per,Isoner i landsorterna, bland dem jemväl Fin; la ä lets verld, Johan Lud: änslor och mera betagen i den vackra frun än någonsin tillförene.