Aftonbladet – 6 juli 1870, sida 2

Och hvari skulle jag då ha förbratit mig? Det åg något storartadt förräderi under let första ögorkast, som baronen vexlade ned. min styfmor. Gjorde det? Och jag är ytterst nyfiken och har föresatt mig att ta reda på bvad det kan vara. Om jag inte sjelf vore inblandad i affäeen, skulle jag gå i fröken Denkwarts tjenst som spion... Det enda baron nu behöfver göra, är att inte förneka det jag varit skarpsinnig nog... Ytterst skarpsinnig... Baronen skämtar! Jag är fysionomist. I fröken Denkwarts närhet skall man således diplomatiskt dölja alla minförändringar. Ja, det vore särdeles klokt. Jag skall ta mig till vara; ty fröken Denkwart hade fullkomligt rätt. Jag har begått en stor och förfärlig förbrytelse mot fra Denkwart: jag har svärmat och brunnit för den sköna damen och — glömt henne. Och baronen kom således, för att se huru en askhöljd flamma tog sig ut Martina lät åter föra bort sig i hvirflar, — ja, det vore just så likt Agathas småsinne att bli ursinnig öfver någon liten försummelse, sedan hon varit nog dum att ta en vanlig kurtis för verklig kärlek. Fru Denkwart ser just inte askhöljd utv, sade baronen med en dröjande blick på Agatha, som då sväfvade förbi det lilla hörn, der det unga dansande paret då och då hvilade ut. Jag har en gång sett en ritning på en qvarn, der man steg in gammal och trädde ut som uvg på nytt. Mina känslor undergå i detta ögonblick en sådan der malniogsprocess. Jag vill inte svära på, om jag ej i qväll går härifrån med föryngrade