Aftonbladet – 6 juli 1870, sida 2

Oe ARN AREAN PARIS 1 OESINRIIEEN AES NTA LA SR VUMILUUI UUCH UV JU Lä oo SC ö Förhållanden i Finlapd. fn (Bref från Aftonbladets korrespondent) v Helsingfors den 1 Juli. In Jag Har fört den i mina föregående bref lti ;rjade skildringen af de sista årens inre för-g illanden härstädes fram till den period då si n så kallade musikförordningen nyss hadelb nanerat. Jag skall i dag, enligt löfte, om-t imna några andra, såsom jag tror till följd ö den här rådande pressregimen förut ickeist landet kända administrativa förfoganden,n mm i hög grad karakterisera det nuvarande rstemet och ådagalägga huru småsionadtk ospotiskt det är och hurultedes det bjuder o Il att undertrycka äfven de mest oskyldiga z :tringar af folkandan. I Kort efter den tidpunkt då musikcirkulä-n et framkallat på samma gång så mycken f arm och så mycket löje, tiilstundade vid lf niversitetet en promotionsfest. För att för-li öja dess glans och på samma gång bereda jo t de finska studenterna sådana förenings-k cken, som de öfriga nordiska universiteter!q as studerande ungdom redan länge egt, hade inlands damer förenat sig att åt studenna brodera fanor, hvilka vid promotionen kulle för första gången användas. Promoionen stod redan för dörren och fanorna oro färdiga, då plötsligen förfrågningar iningo från kanslern-tronföljaren om hvad den illämnade fane-utdelningen hade att betyda. )erjemte gaf H. Kejs. H. tillkänna sin åsigt ara, att något dylikt icke borde få passera. sedan saken varit föremål för en flitig teleramvexling mellan Helsingfors och Petersjurg, blef det beslutet, att den skulle under: tällas kejsarens eget afgörande, hvilket ock kedde. På det underdåniga vädjandet tilll nonarken erhölls darpå det svar, att enär anor vore antingen kyrkliga eller militära mblemer, dem endast kejsaren eger förläna, så anmodades studenterna på det hofsamnaste till damerna återlemna, fanorna, emejan, tillades det, ej annat än vackra känslor likterat beslutet om fanornas förärande. En härmed likartad tilldragelse inträffade straxt derefter. Damerna i Helsingfors hade förenat sig om att förära en fana åt härvarande Frivilliga brandkår. När detta blifvit bekant och vederbörande hunnit besinna sig på saken, meddelades en ordre derom, att fanan icke fiaoge mottagas och begagnas, emedan, hette det, H. M. ej gifvit densamma. Med anledning häraf blef en i samman: hang med fane-utdelningen tillämnad fest inställd, emedanman befarade att den allmänna förbittringen skulle gifva sig laft i några tumultariska uppträden då brandkåren visade sig utan sin fana. Brandkåren komplimenterades af denna anledning i Helsingfors Dagblad för det deu hindrat blodsutgjutelse, enär, yttrades det, om brandkåren ej hade visat denna takt, så skulle san-nolikt polisen och militären ha inskridit för att afböja de demonstrationer som helt säkert icke hade uteblitvit. Tillika hemställdes om ej kommunen borde härför på Dågot sätt visa brandkåren sin erkänsla, Denoa uppmaning hade till följd föranstaltandet af en storartad folkfest i Kaisaniemi park till Frivilliga brandkårens ära. Festen räknade flere tusen deltagare, och denna demonstration, som vederbörande icke tilltrodde sig att förhindra, blef således för dem den reella vinsten af deras skuggrädda förbud mot fane-utdelningarne, hvilka, om de lemnats oanmärkta, skulle ha försiggätt utan att ega en skymt af politisk karakter. Men jag lemnar nu dessa tilldragelser, hvilka ha en betydelse blott så tillvida som de innefatta bevis på det nuvarande systemets skaplynne å ena sidan och folkstämningen å den andra, för att fästa uppmärksamheten på en åtgärd af ganska djupt ingripande beskaffenhet, hvilken här framkaliat allvarsamma bekymmer. Jag åsyftar tillsättningen af den nya skolstyrelse, hvilken just i dag, den 1 Juii, tillträder sina funktioner. Bland författningar, som vid senaste landtdag vuncno ständernas bifall, befanr sig äfver den nya kyrkolag, som från och med i dag träder i gällande kraft. Denna lag stadga kyrkans skiljande från skolan, och den gjorde följaktligen en särskild skolstyrelse af nöden Nu hade man såväl vid dermera utom densamma, allmänt hyst der föreställningen, att denna styrelse skulle komma att huivudsakligen bestå af skolmän; mer mot slutet af förlidet år började ryktesvi: förspörjas, att vederbörande tillämnade densamma en helt annan organisation och framförallt att man hade för afsigt att gifva der en sådan ställning i förhållande till landet: konstitutionella regering, att den komme att väsentligen undandragas dess inflytande, och blifva, när helst sådant önskades, ett lydig och tjenstvilligt redskap i generalguvernörens eller från oss ännu aflägsnare ståend makthafvandes hand. Några vareamma varningar och föreställningar mot dessa plane blefvo synliga i pressen, och torde tillätventyrs ha utom Finland i någon mån fösta uppmärksamheten på denna angelägenhet, son är af så stor betydelse för hela riktninger af landets undervisningsväsende. Beklagliger lyckades icke de offentliga föreställningarne att afoöja den betänkliga åtgärd som va tillämnad. Skolstyrelsen, som tillsattes et halft år innan den skulle inträda i sina funktioner på det den skulle ega tid att sätta sig in i förhållandena, fick till ordförande vice kanslern för universitetet, generalen frib. Casimir Kothen, förut ecklesiastikehef i senaten och känd för sin oförmåga att förlika —— Ho tdagen som seI sig med de konstitutionella formerna, och till medlemmar i densamma utsågos två secnatorer samt ecklesiastikchefen, hvars åligganden det just är att föredraga skolärender inför senaten. Afsigten att ställa skolstyrelsen bredvid senaten, icke under densamme såsom andra kollegiala styrelser, var sålede: Och hvari skulle jag då ha förbrati mig? Det ås näsvot storartadt förräderi unde