Aftonbladet – 6 juli 1870, sida 2

som den turkiska mattans brokiga blommor, hvilka hon nu trampade på. Åhnej bevars! återtog Agatba alltjemnt leende, nog mins jag baronen och alla våra svärmiska promenader i allterna, efter de tråkiga timmarna i skolrummet. Om baron inte hade varit hade jag säkert dött af ledsnad! Jag har således baronen atttacka för ditt lif, sade herr Denkwart gladt. Nå, jag står då i stor skuld! Fru Elders, får jag lof? Promenadpolonäsen börjar. Den lilla gruppen var på några ögonblick skingrad; men öfver Agathas strålande skönhet låg en matt skuggning, då Martina vände sig om och såg efter henne, och hon räckte handen tankspridt åt sin kavaljer under ett envist funderande efter orsaken till den häftiga och öfvergående, men ändå ej fullt försvinnande sinnesrörelse, hennes vaksamma blickar spårat i Agathas ansigte, under det hon med en viss otålighet väntade på första valsen, då hon skulle komma på tu man hand med baronen. Att Agatha afskydde honom var tillräckligt iör att väcka Martinas sympatier och intresse. Haån är vacker och elegant, tänkte hon, då valsen kom, och med den baron Raben, under det hon följde honom in i salen. Min stytmor hade rätt, jag har inte på länge haft en så präktig vals., sade Martina på sitt vanliga öppna och hastiga sätt. Jag gissar hvarför baronen kom hit i qväll! För att få dansa med vackra, urga damer och buga mig för fru Denkwart; det behöfs verkligen en stor skarpsinnighet för att gissa dertill... Baronen glömde att tillägga ett tredje... och för att försona mig med fru Denkwart. Han såg hastigt på den blonda, skalkaktiga flickan, som fläktade med sin solfjäder, i det hon besvarade hans blick.