Aftonbladet – 5 juli 1870, sida 2

äfven nu blef öfvervunnen, skall vid blifvande allmänna arbetaremöten visa sig vara alldeles antiquerad. Vi äro öfvertygade derom, att det praktiska sinne, den klokhet och moderation, som mötet i detta hänseende, liksom i ötrigt vid behandlingen af de verkligen föreliggande frågorna, ådagalade, skola utöfva ett långt större och gagneligare inflytande äfven med afseende på politiska reformer, än om mötet spillt största delen af sin tid med debatterande af politiska frågor och antagande af politiska resolutioner. Vi gå så långt, att vi — i enlighet med nyss anförda öfvertygelse —tro,att i och med detta möte ett nytt uppslag kan bli gifvet i afseende på frågan om utsträckning af den politiska rösträtten i vårt land. Tiden är inne att hela den del af pressen, som är anhängare af en sannt demokratisk utveckling, som önskar ett lugnt och lagenligt framåtskridande, börjar på fallt allvar gripa sig an med den frågan, om det är skäl att längre bibehålla en census, som från politisk rösträtt utesluter en mängd idoga, kloka och äfven i sina tarfliga lefnadsvilkor ganska sjelfständiga arbetare samt nästan alla rikets folkskollärare. Man bör emellertid icke inbilla sig sjelf eller hos andra framkalla illusioner derom, att en utsträckning af rösträtten skulle framkalla stora resultater eller att den skulle väsentligt förändra lagstiftningens karakter och derigenom åvägabringa direkt förbättring i arbetarnes ställning. En dylik reform är deremot af vigt, dels derföre att den kan bidraga till att höja arbetsklassens sjelfkänsla och utgöra ett vigtigt moment i folkuppfostrap; i utvecklingen till sann medbergerlighet, dels derföre att den borttager ett ämne för en sådan ofruktsam agitation, som försöker vända arbetsklassens sinne bort från dess verkliga angelägenheter genom att inbilla henne att allt beror på ett större eller mindre mått af rättigheter. Denna sak bör emellertid utredas och förfäktas på ett helt annat sätt än vid åtskilliga af de folkmöten, som på sista tiden egt rum: icke med urtröskade, ihåliga fraser om de menskliga rättigheterna, utan genom att noggrannt undersöka deras antal, ställning samt sociala och intellektuella ståndpunkt, som nu äro uteslutna från rösträtt, samt genom att med en så pass faktisk bevisning, som kan åvägabringas, ådagalägga gagnet för det allmänna af utsträckningen, grundlöshwten af de farhågor som deremot uppresa sig. Vi tro att den tidpunkt är kommen, då för vårt land har full tillämplighet, hvad Geijer på 1830-talet skref om England: England har — — blifvit drifvet på en fråga, som utan tvifvel är nittonde seklets hufvudfråga, nemligen: om det, vid en viss grad aj civilisationens framskridande, gifves något grundligt medel mot mängdens moraliska förnedring, utan att äfven göra den delaktig af politiska rätligheter?