Aftonbladet – 5 juli 1870, sida 2

förledt honom till tusen dårskaper och den han hade att tacka för sina flesta ungkarlsskulder,,, en hästbytare, en slösare,,. Din gamle filur! sade baronen skrattande, var god och upplys din fru om att den der olycksfågeln och jag äro förenade i en person. Åh nej, det var naturligtvis en annan, svarade kaptenen och instämde i sin väns skratt. Jag vet inte huru jag kunde vara så dnm, sade fru Elders, som smittades af de båda herrarnes skrattlystnad. Nej, goda fru Elders, tro gerna om mig hvad som helst. Jag är en spelare, qvinnoröfvare, drinkare... ja, hvad som behagas; men något dygdemönster är jag sannerligen intel, När man erkänner sin skuld, är den till hälften förlåten, tänker kanske baronen. Just så! Och jag talar om mina fel af bara beräkning att fru Elders skall ha öfverseende och vid påkommande behof till det bästa rekommendera mig. Men huru blir det med visiten? frågade kaptenen. Ja, det var sannt! Jag tillbjuder mjg att aga baronen under mina vingars skugga, sade fru Elders; vjag skall följa med baronen till Denkwarts. Nu kan jag inte säga nej., sade baronen och kysste Huldas hand. Det är således afgjordt. Soma sagdt,, Baronen släppte sin värlinnas hand med en bastig, pfrivillig tryckling. Vi få inte glömma smörgåsen, och Hulla gick leende framför herrarne in i matalen. Utom fru Denkwart finns det också l: n vacker flicka der i huset, fortfor värdin-; ap med en sällspord glädtighet,