Aftonbladet – 5 juli 1870, sida 2

STOCKHOLM den 5 Juli. Det nordiska arbetaremötet, som under förliden vecka egt rum i hufvudstaden, kan i flere hänseenden räknas för en glädjande företeelse. Detta mötes resultater och den goda hållning det ådagalagt har utan tvifvel öfverträffat de flestas förväntan. Redan ur nationel synpunkt har detta möte varit af ganska stor betydelse. Att tillförene vetenskapsmän, nationalekonomer och studenter från de tre nordiska länderna kommit tillsammans, har visat sig vara af stor vigt och inflytelse på den nationella utvecklingen, och äfven de nordiska folkmöten, i hvilka gränsprovinsernas allmoge fraterniserat med hvarandra, ha utan tvifvel varit mycket betydelsefulla; men att arbetare från olika trakter af de tre nordiska rikena i betydande antal sammanträffa, att de med nit och allvar diskutera gemensamma angelägenheter, och att de dervid fullkomligt fatta hvarandra och utan fara att misstörstås meddela hvarandra sin uppfattning och sina erfarenheter, det utgör i sanning ett det mest talande vitnesbörd om den nära frändskapen; det ger syn för sägen derom, att de tre nordiska folken utgöra en nationalitet och att de nationella skiljaktigheterna dem emellan äro af mera underordnad beskaffenhet. Det är svårt att så omedelbart efter detta möte bedöma frukterna af detsamma; de kunna till en del först senare visa och utveckla sig. Men så mycket kan man, utan fara att misstaga sig, redan nu säga, att diskussionerna på mötet varit i många hänseenden lärorika och att de resolutioner, som antagits, öfver hufvud taget vitnat om sund praktisk blick, klokhet och moderation. Äfven i sådana frågor, der man vid det allmänna mötet icke ansåg sig kunna eller böra åvägabringa ett bestämdt formuleradt beslut, t. ex. i afseende på de lämpligaste grunderna för inrättande af folkbanker, tillverkningsföreningar och råämnesföreningar eller i fråga om åvägabringandet af samband och samverkan emellan arbetareföreningarne, lemnade dock den inom vederbörande afdelning törda diskussionen så rikhaltiga upplysningar och faktiska bidrag till utredning af ämnet, att deraf utan tvifvel mycken ledning kan vinnas i och för den praktiska handläggningen af dessa angelägenheter. Hvad som under hela mötet vid behandlingen af alla dylika frågor starkt betonades var sjelfhjelpens princip. I diskussioner och beslut, såväl inom afdelningarne som vid de allmänna sammanträdena, framträdde mycket klart det medvetandet, att arbetarne icke böra intaga någon undantagsställning, att de icke böra räkna på några slags privilegier af särskilda uppoffringar från det allmännas eller enskilda personers sida, utan att de böra hjelpa sig sjelfva, och att de kunna det med stöd af associationen och med anlitande af egen omtänksamhet och driftighet. Med stor ifver och varmt intresse omfattade man frågorna om bästa sättet att befrämja arbetarnes upplysning, bildning och sedlighet, såsom de främsta vilkoren för arbetsklassens förkofran och framåtskridande i andligt, ekonomiskt och medborgerligthänseende. Särskildt förtjenar framhållas den goda takt, med hvilken mötet afböjde försöken att låta det uppträda opinerande i rent politiska och andra allmänna lagstiftningsfrågor. En klippa, hvarpå arbetarnes associationer på så många andra håll strandat, så att deras gagneliga och nyttiga sträfvanden till en stor del neutraliserats, har varit den omständigheten, att åtskilliga politiska dilettanter, som icke på annat sätt kunrat spela en roll, ha trott sig kunna uppstiga på arbetarnes axlar eller åtminstone bland dem finna ett tacksamt auditorium för sina allmänna fraser, som aldrig gå ut på att mana till sjelfverksamhet med fotfäste på verklighetens fasta mark, utan endast att upptända och ockra på missnöjen och förespegla guld och gröna skogar, såsom en följd af politiska eller sociala lagstiftningsåtgärder. Härigenom ha arbetarne ofta, till men för sig sjelfva och för samhället, blifvit förledda till att famna fantasteriets moln, i stället för realitetens Juno; de ha låtit inbilla sig att de i främsta rummet vore kallade till verldsförbättrare, i stället för att tänka på att förbättra sig sjelfva och sin ställning, Det var att förutse, att då ett möte, sådant som detta, skulle hållas i vår hufvudstad, försök från ett eller annat håll skulle göras att förvandla det från hvad det skulle vara till ett fält för allmänna politiska utgjutelser, af hvilka ingenting var att inhemta och hvilka icke kunde leda till något resultat. Man fick också höra några talare uppträda, af det slag, som föga bekymrar sig om resultater, som aldrig frågar efter om någontiog göres och uträttas, utan sorti tycker att det vigtigaste är, om någonting dugtigt och hejdundrande blir sagdt, för hvilka sjelfva frasen, ljudet, bullret, innebära ett resultat. De funno likväl snart, att terrängen icke var för dem gynnsam, att det ofantligt öfvervägande antalet af mötets medlemmar, långtifrån att med beundran lyssna på deklamationerna eller tillbörligt uppskatta det mer eller mindre estetiska nöje, som de kunde bereda, i stället med Serklig ovilja motsågo, att den knappt tillmätta tid, som skulle användas till meddelande af faktiska upplysningar och utbyte af praktiska erfarenheter, skulle kunna till betydligare del upptagas af uttalanden, som lågö utom mötets sfer och hvilkas innehåll var dem till alla delar förnt bekant från tidningsartiklar och folkmöten, En deputerad från landsorten lemnade också den upplysningen, att tendensen att röra sig med allmänna fraser och att med begärlighet sysselsätta sig med allt annat än med verkligen föreliggande ämnen och sina näreller fordra några extra förmåner, till följd maste praktiska angelägenheter utgjorde inom andsortens arbetareföreningar redan en öfvervunnen ståndpunkt, Vi äro också öfvertygade derom, att den ständpunkten, soi Lanta rdretaidrtene ett 5 MH OM FM rr mmn RO