Aftonbladet – 2 juli 1870, sida 3

arbetareförening att ingå i sjukkassa samt 1 åstadkommande af lämplig förening melr lan arbetareföreningarne och hushållsföreninI garne. MHärskildt beslöts hemställa att mötitet ville besluta en skrifvelse till samtliga r I brandförsäkringsbolag i Skandinavien derom, jatt de måtte nedsätta brandförsäkringsafgifepten för alla personer som tillhöra arbetare.föreniag eller annan sjukhjelpsförening och cer denna nedsättning af styrelserna för de lolika föreningarne tillstyrkes. Man öfvergick derefter till den 10:de frågan: På hvad sätt skola arbetareföreningarne I kunna gagna hvarandra inbördes och sinsemelIlan uppehålla nödigt samband? Såsom svar härå antog sektionen genom votering och med knapp majoritet följande af hr Faber formulerade resolution: Arbetareföreningarne befrämjas bäst genom att följa Schulze-De(litz och Rochedale-pionierernas exempel, med ett ord: sjelfbjelp. En långvarig och liflig I debatt fördes om denna punkt och flera talare sökte genomdrifva antingen nedsättande ät en komitå, som till i morgon skulle utJarbeta förslåg till svar på frågan och dervid yttra sig deis om sättet att rätta inträdet i en ny arbetareeller sjukbjelpsförening vid flyttniog från en ort till en annan, dels om utseendet af en gemensam organ för arbetareföreningarne inom hvartdera af de skandinaviska rikena och om lämpligheten af en centralmyndighet, som skulle bilda samband mellan föreningarne, eller ock antagandet nu genast af en resolution af ungefär denna syftning. Motionär för dessa senare förslag var hr Flodman från Eskilstuna. Särskildt togs under ompröfning och bifölls ett af hr Wallem väckt förslag om utbyte föreningarne emellan af deras årsberättelser och andra redogörelser. Tredje afdelningen förehade i dag den l4:de frågan bland ötverläggningsämnena: Hvilka äro de medel, kvarigenom arbetareföreningarne företrädesvis skulle kunna göras praktiskt gagneliga? Då likväl denna fråga ansågs stå i nära samband med den tionde, hvilken under förmiddagen diskuterades på andra afdelningen, beslöt sektionen att förbigå densamma och hänskjuta den till allmänna sammankomsten på eftermiddagen, hvarefter 15:de punkten föredrogs: Om den stora utvardringen från Sverige och Norge, dels för att söka sig stadig bostad i Amerika m. fl. aflägsna länder och dels till vinnande af arbetsförtjenst för längre eller kortare tid i grannländerna, må anses för de förenade rikena skadlig; hvilka ärol de missförhållanden, som kunna anses hafval. föranledt och underhålla denna utvandring; och huru skola dessa kunna afbjelpas? Diskussionen rörande detta ämne var ganska liflig och öppnades af kand. juris Boeck,, som i ett vidlyftigt anförande redogjorde tör utvandriogen från Norge i allmänhet och lemnade i detta hänseende åtskilliga statisti: ska uppgifter, hvaribland referenten antecknade att utvandriogen från Norge under år 1867 belöpte sig till den höga siffran af 13,328 personer samt att emigrationen under åren 1861—1865 ifrån Norge var 3 gånger större än under samma tid från Sverige och att utvandringen under påföljande åren 1866 och 1867 var i proportion till Norges folkmängd fyra gånger större än samtidigt från Sverige. Talaren trodde sig ej om att kunna framställa någon allmängiltig orsak till emigrationen, men ansåg den hafva sin grund i de lokala omständigheterna, såsom missväxtår, ekonomiskt betryck o. s. v. och ingalunds härleda sig från en bristfällig I1:gstiftning, hvilken, hvad Norge beträffade i afseende på stadganden i religiöst hänseende, vore ganska trisinnad, hvarpå talaren såsom exempel anförde, att hinder ej lades för någon att hålla religiösa föredrag eller hinder fanns för dissenters att ingå giftermål. Utvandringen till Amerika ansåg talaren vara afgjordt skadlig för staten, i det dea från landet borttager arbetskraft och kapital, då deremot utvandringen de skandinaviska länderna emellan ej medförde någon fara, enär den endast gjorde en godt verkande vexling, som bidrog till nyttig kännedom om de tre länderna. Det vore i talarens tanke en mängd mindre omständigheter, som äfven i sin mån bidroge till emigrationen, såsom hoppet att i det gyllene landet kunna på kortare tid förkofra sig, föreställningen att de höga arbetslönerna skulle vara mer än tillräckliga o. e v., men ryktet hade talat om högar af dollars, under det ingen upplyst dem, som ämnade emigrera, om penningens olika värde eller om de stora fordringar man i Amerika hade på arbetare. Sedan flera andra yttrat sig såsom hrr Nyrop från Kjöbenhavn, Bäckström från Sundsvall, Johnsson från Wexiö, Mauroy från Norrköping, Hagerman från Stockholm, Vougt från Nyköping m. fl. antogs följande af ordföranden med anledning af diskussionen nära mare formulerade resolution: För det närva-r rande är utvandringen icke skadlig. Såsom vär a sentligaste orsaken till densamma anses miss-f växtår och ekonomiskt betryck, möjligen också! d brist på fullständig politisk och religiös frihets samt, hvad Sverige vidkommer, de ojemnt för-t delade skatterna och sättet hvarpå de indrifvas.s a t e L g f 1 Å RN AM RM PN KB —-LR mm LTL 00 RA jan GO CH RA TO VO Den 16:de och sista punkten föredrogs härefter: Då den inhemska industriens höjande är af största vigt för arbetaren, och utställningar af slöjdalster kunna anses såsom de tjenligaste medel härför, anser mötet, i betraktande häraf, Nordens arbetaretöreningar böra allmänt insända industrialster till den utställning, som kommer att anordnas iförening med det allmänna svenska landtbruksmötet i Göteborg sommaren 1871? ochl; antogs efter någon stunds diskussion i afse-!, ende å densamma följande resolution: I Deltagande i utställningen i Göteborg an8 s särdeles önskligt. Det skulle också vara ft