Aftonbladet – 28 juni 1870, sida 3

som karlarne. Skola vi då alltid göra tjenst som afgudar, för hvilka man tänder rökoffer, men hvilka sjelfva kunna intet uträtta ? Der ha vi de moderna galenskaperna! utropade tant. Jag kunde tro att det skulle så gå, när jag lät dig vara med om högskolebazaren. Det var der du blef smittad, mitt arma barn! Hvarför läser du inte Dagligt Allehanda, min flicka, då grefven är så artig att skicka det till oss hvarenda gång der står något om högskolan och den otäcka qvinnoemancipationen? När du läser den tidningen någon gång, skrattar du bara och säger, att den bränner alla sina kol förgäfves. Är det passande att föra ett sådant språk? Jag undrar hvar det skall sluta, om du går på så der. Att du icke ville vara med på jubileet i går afton på Hasselbacken, riktigt förvånar mig. Nog hade jag velat vara med, mamma lilla, förklarade Selma ganska lugnat, men för det första har jag inte anledning att fira något jubileum, ty jag är ju bara ett par och tjugo är, och så vet du ju att jag har stor brådska med det här arbetet. Ah, utropade jag och blandade mig i samtalet, har kusin Selma ändtligen funnit en passande verksamhet?, Jag erinrade mig huru Selma, aftonen efter sista bazardagen i förra månaden, förklarade, att den vanliga sysselsättningen i hemmet, det vill säga brist på sysselsättning, föreföll henne tom och ändamålslös samt att hon derför önskade förskaffa sig någon riktig verksamhet. Ja, kära du, sade tant Beata till mig, Selma arbetar numera mycket flitigt och det för en högre lön än jordisk dagspenning. Det kunde jag icke begripa, men jag så att min kusin sydde manslinnen, hvilket föreföll mig anmärkningsvärdt. Kusin har tagit sig linnesömn för någon lärftskrämare? sade jag. Eller kanske det är för sjelfve hr Behrend vid Drottninggatan ? Fy, så du talar, sade tant och rodnade. Selma skulle sy åt en lärftskrämare! Jo, det vore just vackert. Nej, min unge herre, hon arbetar för missionsverket... Ja, se inte så förvånad ut. Jag torde vara litet mer mån om min själs salighet, än menniskor i allmänhet, och derför låter jag Selma sy skjortor åt de hedniska vildarne på Afrikas östra kust, nota bene för dem som vilja bli kristne. Det är en Gudi behaglig gerning och den bar också förskaffat mig bekantskap med två grefvinnor och flera andra damer ur den högsta societeten, ytterst ämabla menniskor. Men hjertans snälla tant, kunde jag icke afhålla mig från att utropa, det skulle väl andra kunna åtaga sig, om det skall vara så nödvändigt för det afrikanska klimatet. Tant och Selma behöfva ju sjelfva ... Jag höll inne hvad jag ämnade säga, ty jag erinrade mig att hofpredikanten var närvarande. Det var också hög tid attjag icke yttrade något vidare, ty tant Beata skänkte mig ett hvasst ögonkast. Hofpredikanten tog afsked och jag frågade om fruntimmerra ville göra en turilöfmarknaden med mig, men det tyckte tant icke om, ehuru Selma förklarade, att hon bra gerna ville se litet grönt och glädja sig åt de små barnens fröjd när de få en liten majstång och en trumpet. Hon hade icke varit i löfnarknaden, sedan hon sjelf var barn och fick ölja sin far dit hvarje år. Jag tyckte att tt par tårar perlade fram ur Selmas vackra ;gon. Kom ihåg att linnet skall vara färdigt i norgon, förklarade tant, och så blef det insen promenad af till löfmarknaden. Jag tog fsked, sedan jag erhållit tants löfte att få öra henne och Selma ut på en ångbåtstur nidsommardagen; men det var först efter nåot öfvertalande, ty dels hade jag åtminstone ör ögonblicket fallit i onåd, dels visste tant cke, om hon ej borde gå i kyrkan och höra in favoritpredikant, i stället för att fara ut ch roa sig på en så stor helgdag, som midommardagen. Tant Beata har fått sina beänkligheter på senare tiden. Jag förklarade ock mig hafva giltig anledning att förmoda, et damerna ur den högre societeten togo sig erier från predikanten ifrågavarande dag och istades på landet. Ja, om det vore på ett sommarnöje, i en ten täck villa; det vore en annan sak, meade tant; men att ge sig ut på en helt vang ångbåt bland så mycket tolk, hvilket viserligen kan vara mycket bra i och för sig, en dock ej tillhör societeten, det har sina siOr. Selmas och mina förenade böner utverkade ock slutligen, att den goda frun gaf med sig ch att vi verkligen fingo göra en lusttur med enne den 24 Juni. Det är ett par minnen ån den turen jag vill berätta, men det får istå till en annan dag. Skördeutsigterna i Frankrike.